Ja vad ska jag säga. Pappa säger att jag ska säga nej, att huvudet är fullt fast jag inte tycker att jag gör så mycket, att det är därför jag är lite yr. Mamma har alltid sagt att jag ska gå fort och se glad ut, då löser sig resten.

Fast det är klart, ett ofärdigt kök som skaver i bakhuvudet och kreativitet och jobbuppdrag som kliar i pannloben kanske krockar med varann så att det blir yrsel av hela paket. Och då spelar det nog ingen roll hur fort jag går med Frank i vagnen och hur brett jag ler.

Jag inbillar mig väl att jag tar det lugnt, men det är tydligen bara skumraskaffärer med mig själv, för när det väl kommer till kritan så ligger jag väldigt sällan på soffan även om det inträffar oftare nu än innan Frank kom till världen så är jag som sagt rastlös till min natur.

Därav dagens yrsel pyssel, en tavla till hallen toppat med körsbärskvistar och ett utskrivet foto på Frank. Med andra ord en alldeles lagom fredagsaktivitet under tiden som Frank sov i vagnen, trots yret i pannloben och bristen på soffläge. Men även om jag kan vila så hittar jag på en massa måsten, det är väl onödigt.

Så pappa Pohlman, jag ska försöka säga nej, sänka kravnivån och sen gå fort och se glad ut.

Men nu ska jag sova på riktigt.
God natt. Eller god morgon!

Jag ljög om att vårat hem skulle vara med i det senaste numret av Älskade hem, det som kom ut den 30:e april. Fast det var en omedveten lögn, för jag trodde verkligen att Karin Fobergs somriga reportage skulle vara med nu, men så var det alltså inte. Så nu håller vi tummarna för att det kommer med i nästa nummer.  För även om både ni och jag har sett hemmet hundra gånger om så blir det ju så mycket tjusigare att få läsa om det i ett glansigt magasin.

Tycker jag i alla fall.
Hoppas att ni har en utomordentlig fredag!

I går var Tant Gredelin på besök och stuvade om lite i sovrummet. Det blev inte så pjåkigt. Tur att jag har så många tavlor som matchar diverse överkast och dylikt att det bara är till att stuva om.  Och färgglada strumpbyxor, då blir ju allt lite roligare.

Tavlan är för övrigt ett fotografi som jag tog när Jocke och jag var på Robyn, sen har jag förstorat det på canvas. Robyn är den gulvita ljuskällan. Och självklart var det medvetet att det skulle bli fart och fläkt i bilden, nog för att jag säkert var skakig på hand tack vare hennes grymma konsert, men någon måtta får det vara på okontrollerade ryckningar. För övrigt kan jag ju påstå att det är ett enkelt pyssel för att fixa rolig och annorlunda konst. Om du dock inte har någon fräsig konsert inbokad så går det lika bra att ta en tur med bilen och fotografera trafiken samt närliggande skyltar som helst lyser och röra lite extra på kameran samtidigt, men för guds skull, se till att någon annan kör så du inte blir en allmän trafikfara, det är ju direkt livsfarligt och inte alls bra konst på något vis.

Så då vet ni. Men det bästa med igår var att vi fick besök av w:form a.k.a Wenche, men det berättar jag mer om snart.
Hej så länge!

Häromdagen kravlade pappa Pohlman och jag upp oss på deras vind och spelade lite tetris bland alla kartonger. Och självklart hittade jag ett och annat som jag torde mig behöva. Bland annat en gavel till en Stringhylla och två hyllplan, som sagt. Och så fort jag kom hem började jag stuva om. Frank hade jag i babybjörnen med hopp om att hinna styra om allt innan Jocke kom hem. Han älskar inte riktigt när jag gör nya hål i väggen. Men äsch, jag tycket att det var en strålande idé och satte därför igång med bökandet och stökandet.

Men vi ska inte tro att Frank var helt nöjd med det. Han vill dricka mjölk och mysa i kiosken så då fick jag avbryta mitt arbete. Sen kom Jocke och undrade vad det var frågan om, ifall det månne var så att vi hade lekt skeppsbrott och hela havet stormar, eller om det bara var så att jag hade fått en ny snilleblixt. Det var förstås det sistnämnda. Sen hjälptes vi åt att få upp hyllorna och så bökade jag vidare. Det här var samma kväll som Wilma var på garagefest, så då höll jag ju på till midnatt.

Sen gjorde jag klart resten idag. Och för att täcka över de fula hålen styrde jag helt sonika upp en jävligt snygg tavla, beställningar på den?

Jocke skrattade i alla fall glatt och tyckte att det blev fint till slut. Extra fint nu så att han kan sitta och rita på ett garage vid ritbordet, sedär, två flugor i en smäll, Wilma kan med andra ord ha egen garagefest sen…

Ser ni så många fina saker!? Ja, jag säger då det, det är nästan så att jag ramlar av stolen.

På Öland hittade vi alltså en skattkista full av rariteter, inte särskilt bra för plånboken men ack så härligt för ögat och samlarhjärtat. Och om vi säger såhär, skulle det bli kris och svält kan jag sälja mina rariteter, men till dess gläds jag åt mina finfina fynd och tycker att det är helt otroligt att delar av en lanthandel och måleributik som fanns i Växjö på 1930-talet numera finns hemma hos oss. Och därmed känner sig gunghästen mer hemma än innan då han är omgiven av kompisar från sin tid, han, Brunte Legolas kommer nämligen från 1920-talet.

Förutom skorna som kommer från Oscaria som Jocke har fått av sin boss så är övriga fynd från påskens spargristömning.

För vad sägs om en gammal Essoplansch, medicinflaskor, ett urtjusigt nästan oanvänt stort Briotåg, en leksaksbil, trädgårdskorgar, liten och stor emaljskylt?! Och snacka om stor skylt sen, den färgglada skylten har suttit utanför butiken och är alltså gjord i emalj och nu bor den här. Jag säger välkommen Knut Knutsson, du kommer bli alldels till dig i trasan!

Jag är förstås mållös av prylkärlek och väldigt glad att jag hade kosing till den stora skylten, för ni ser ju själva, det är en skylt som sannerligen klär mig och vårat hem. Tack du, dam som beslutat att sälja ut skatterna från dina föräldrars gamla lanthandel.

Nu ska jag sprattla ikapp med Frank innan han kör i väg med tåget.

Vimplarna är från Lagerhaus.

Nu när jag börjar känna Frank mer och mer och vet att han sover en si så där tre timmar på förmiddagen så kan jag ju passa på att utföra diverse hushållsysslor (ja, det vore smart att sova själv då, men idag blev det inte så). Så idag städade jag, igen. Rackarns i min lilla låda vad dammigt det blir fort, änglatofflorna dansar glatt i solens strålar och jag suckar över deras närvaro. Men nu är det färdigdansat för idag.

Dessutom har jag möblerat om med hopp om att Frank ska vilja sova i sin säng bredvid mig i natt, det ska vi prova i alla fall. I morse sov han dock på mig eftersom han var lite orolig och jag försökte heala honom. Jag lyckades, men svårt att sova själv då. Annars sover han mellan Jocke och mig i sitt babynest, för er som undrar.

Förutom att jag har möblerat om så har jag piffat på kontoret, det blev cirkus av allt. Jocke får vara direktör, jag är clown och Lucy Luke har anmält sitt intresse som lindansös, någon mer som vill vara med? Jag tror dock att direktören kommer undra vad det är frågan om på kontoret, men jag tycker försåts att det är glatt och fint. Vimplarna får vara här till de kan flytta ut och göra cirkus på verandan. Det blir bra det.

Och så tyngdlyftning, ni ser, som i Astrid Lindgrens Pippi. Cirkus med världens starkaste man,
det är min farfar det.
I alla fall om jag får bestämma.

Jag provade något nytt idag. Nog för att det är skönt att gå på promenad och ett bra träningspass i snömodden men då ser hemmet ut därefter också. Så idag provade jag helt sonika att bädda ner mitt lilla hjärta i vagnen och ställa honom på verandan. En succé. Nu har han sovit i tre timmar och kommer vakna när som helst och vara hungrig. Men se det går så bra så, för nu är mamma Hjort tillfredställd en stund med ett städat hem och en ny laxrosa skål i samlingen. Yes asså. Tusen tack mamma och pappa för skålen. Och vågen.

Jag har dessutom hunnit äta lunch själv, det reder sig med andra ord. Och det här med alla hjärtansdag det firar jag med kärleksägg på en fin gammal våg i köket, senaste numret av tidningen Retro och en ny amningskudde till mig och Frank. Så hittills känns den här torsdagen alldeles ypperligt bra. Heja, heja.

Puss och kram till er!

Här var det bara till att möblera så som vi ville ha det. Eftersom vi hade målare som målade allt invändigt så blev det väldigt ljust och fräscht när det var klart. Nog för att jag verkligen gillar färg, men jag tycker om när det är en vit bas och att jag sedan kan ändra karaktär i rummet med hjälp av konst och textil.

Idag har jag t.ex. bytt ut sänglamporna, innan hade vi två vita från IKEA PS, men nu när det ska vara nattöppet i mjölkkiosken så kan det vara svårt att hitta sugröret och med lamporna från IKEA fick både kioskinnehavaren och kunden en smärre chock när strålkastarna tändes. Så nu har jag åtgärdat det. De gula lamporna är loppisfynd, de är inte exakt lika men duger väl bra ändå, tydligen Knud Christiensen som ligger bakom dessa.

De flesta möblerna kommer från IKEA. Betongskivan på byrån har Jocke och jag gjutit, tavlorna ovanför har jag gjort, den ena torson hittade jag i en container i Sthlm, det fanns tre men jag kunde bara bära på en och det var ingen mer än jag som ville gå med en torso under armen, synd. Den andra är från en loppis. Övriga pryttlar kommer i vanlig ordning från pappa Pohlman. Överkast och kuddar är också från IKEA, förutom den orangea som är från HM och den med lämplig text för undertecknad kommer från en tjej i Nora. Nallarna är Franks som han har fått av sin morbror.

Och det var nog det.

Nu när jag ändå är i gång och har en sovande son i knät så passar jag på.
Vardagsrummet och sovrummet är de enda rummen som vi inte har gjort något med golven. Vi funderade först på att slipa det och måla men tyckte att det funkade fint som det är. Och jag är lite allergisk mot gardiner, rullgardiner är okej för att fylla en funktion men annars gillar jag att fönstren och att ljuset kommer fram. Särskilt när det är hyfsat fina fönster och härligt ljus som strömmar in. Eller vad säger ni, stor skillnad va?

Soffan är en Kramfors från IKEA, mattan är också från IKEA och heter Vedum, soffbordet är ett av dansk design om jag inte minns fel, köpt på en före detta loppis, Arkastolen fick vi av min bror i inflyttningspresent när vi flyttade ihop i lägenheten (den vita låga pinnstolen), den stora vita golvlampan kommer från Jakobssons möbler, lampan ovanför bordet är från Lagerhaus. Sideboardet är från samma ställe som soffbordet, den svarta ”trådfåtöljen” är från Åhléns och gunghästen är ett loppisfynd. Konsten är dels min egen men även från adra konstnärer.

Fint som snus. Sist ut är sovrummet, the master bedroom.
Det får ni se imorgon.
Tack och god natt!

Innan vi flyttade in i huset var det alltså Jockes pappa som bodde här tillsammans med Jockes lillebror. Och det rummet som vi har gjort till kontor/ateljé var lillbrorsans rum. Från början slipade vi alltså parketten även där för att vi tänkte att vi skulle måla golvet precis som vi gjort i köket, men jag blev kär i den rutiga mattan så den fick vika ut sig även där. Skulle vi däremot göra om rummet någon gång så är parketten kvar under och slipad och redo för ny färg, eftersom vi som sagt bara har tejpat fast plastmattan längs med kanterna.

Arkivhurtsen är ett fynd från kommunens överskottscentral som jag sedan har målat om, skrivbordet har vi gjort av en högblank bänkskiva från Bauhaus, stolen som går att skymta kommer från Jakobssons möbler, där är även hjorten uppfödd. Bumlingen hittade Jocke i en container, det stora ritbordet har jag fått av pappa Pohlman och även den där lampan som är vid bokhyllorna, (bokhyllorna är platsbyggda Billy) den hade han i sitt garage. Andra prylar är loppisfynd eller arvegods.

Det var ett rum till, näst på tur är vardagsrummet, från terrakotta till ljust och färgglatt…