Skyddad: Kom då!

Det här innehållet är lösenordsskyddat. Vänligen ange ditt lösenord nedan för att visa innehåll:

 

Frozen power

 

 

Eve’s power flower

 

Min kollega och fina vän Jossan fyllde 30år nyss. Hon gillar blommor. Jag gillar också blommor men inte så vansinnigt mycket att jag hade tänkt ha dem på väggen. Nu har jag ångrat mig och kan inte välja vilken jag vill ha på väggen. Men det började med att jag ritade en bild till henne. Nu heter den ”mellan hägg & syren”.

Och oj vad ni gillar blommor då! Jag är bra på att rita dem och plocka och sätta i vas. Plantera har jag inte provat. Än. Men nu har jag lärt mig en massa arter som jag inte kunde alls för en månad sen. Tack! Och ja, så drömmigt med en famn full av dahlior men det projektet får vänta. Heja er som kan och gör!

Och efter en bild med blommor, kom en till och en till och en till. Helt plötsligt har jag tecknat mig igenom en gnutta av Sveriges flora. Eller nåt. Jag gillar det extra mycket då det är oregelbundna former och inte särskilt mycket Ctrl Z som på raka husfasader. Det går fort att komponera sommarängar, vägrenar och julbuketter.

Min plan är att ha en digital snittblomsterbutik. Typ såhär. Du börjar med att välja dina sex sorters blommor, kanske att sju kan få plats också. Sen väljer du en bakgrundsfärg av några som jag har bestämt. Du väljer färg på din text (som jag också bestämt) och döper din bild. Mina heter tex ”kroppkakor och allvar”, ”älskar. Älskar inte”, ”a hug from ladybug” osv. Låter det inte fiffigt så säg?

Ovan allsköns spretiga blomsterängar är mina posters i standardutförande. januari ut kostar de 450kr plus frakt. Från och med februari kostar de 599kr plus frakt och trycks som sagt på ett matt papper i storlek 50×70 cm. Vad en självplockad poster i min butik för digitala snittblommor kommer kosta är ännu lite oklart, men unika bilder gillar man väl?

Och just det, jag tar emot beställningar också. Eller förfrågningar, jag behöver se bilden först och bedöma sannolikheten med att jag gör den rättvisa samt att jag får utrymme för mitt avtryck, uttryck, intryck. Ha. Färg för fan osv.

Hej så länge och kul att just du tittade förbi.

Puss och god natt!

 

Postar posters

Ett år sedan jag loggade in här och gjorde ett inlägg. Det är som det är och 2020 var ju ändå ett skitår i mångt och mycket. Det vet vj ju alla. Det som var bra var att jag började rita på min ritplatta något så djävulskt mycket att jag sprutar ut posters på löpande band. Är inte det fantastiskt så säg. Och att det finns personer som vill ha mina varsamt dragna streck som bildar teckningar på sina väggar. Underbart!

Först tänkte jag att det är fusk att rita på en ritplatta för att det går så fort. Men prova själv hur lätt det är att titta på dataskärmen och sedan rita på en platta på bordet. Raka streck för husfasader är som att gå ett steg fram och två bak. Det blir mycket Ctrl Z. Pyttsan för fusk!

Dessutom ett perfekt sätt för mig att få ut min kreativitet på ett relativt snabbt och smidigt sätt. Jag ritar i Photoshop, lägger ihop lager till Ölands fyrar, Örebros riktmärken och allsköns flora. Nog för att jag lägger ner 8-10 timmar på varje bild. Men ändå. Det är just nu min kanal för egentid och eftertanke. Terapiteckning. Och jag älskart!

Inom en snar framtid ska jag fixa en webshop. Det blir smutt. Till dess leker jag affär på Instagram och Facebook. Och här. Och januari ut så säljer jag ovan poster för 450kr plus frakt. Samtliga bilder är 50×70 cm och trycks på ett supermatt papper, rullas ihop med kärlek och bomullshandskar och postas i ett papprör.

Det har jag lärt mig, att man behöver breda papprör, gärna silkespapper runt postern och sedan proffsigt utskrivna adresslappar genom PostNords app. Det är inte bara att rita må jag säga. Haha. Men jag lär mig.

Så kom och köp.

 

Skriva är kul…

Två grader och regn. Lucia 2019. Erling har sjungit på julsånger sen början av november och är den busigaste och finaste pepparkakan jag sett. Och jag har så klart sagt ja till att fixa årets julfest på jobbet, vill få det mysigt och personligt. På Lucia och allt.

Nu jävlar ska kreativiteten flöda. Bakat saffranskladdkakor och vikt stjärnor av omslagspapper, valt ut färgmatchade skålar från min Marimekkosamling till snacks, skrivit allas namn på varsin pepparkaka, inhandlat öl och julmust, fixat välkomstdrink på årets glögg och Cava. Dukat så ini bängen fint att jag borde svida om till festfixare mer ofta.

Men först luciafirande hos Erling. Duktiga pedagoger som pyntat till Greta Thunbergs förtret med grön mossa från närliggande skog och kottar snötäckta av florsocker. Vi sjunger några sånger och äter sen glatt. Farmor är med. Så fint att hon kunde komma och hälsa på. Älskade farmor Rita som kämpar på. Fruktansvärda cancerhelvete. Detta ska gå bra. Vi alla är vid gott mod. Motar helvetet i grind.

Pedagoger, barn och föräldrar. En liten Pixibok till barnen och ingen pedagogpresent. Det kan omöjligt vara så att det bara är jag som tänker på det. Drar igång en insamling efteråt. Har styrt dessa presenter lika länge som jag varit förälder till ett barn på dagis. Det måste ändå ses som ansvarsfullt och vuxet.

Sista gången hos kuratorn i veckan, fullt med stämplar på högkostnadsskyddet så nästa blir gratis. Blir ingen nästa. Jag ska klara mig själv nu. Vara vuxen. Det ska nog gå bra, självbilden är lika skev som innan men mina relationer något bättre. Det är en annan femma. Men jag fick i läxa att vara kreativ sen förra veckan. Den blev underkänd. Jag vill inte göra något när jag är mest depp. Inte ta ansvar för någon mer än mig själv, knappt det, inte prata med nån eller förväntas göra något. Då vill jag bara vara på Öland. De öppna landskapen och jag mot världen. Jag räcker till på jobbet. Med råge. Sen är jag som en gnistrande sparlåga som sprakar till och fräser när skenet inte är rogivande lugnt.

Men som jag fixade en julfest då. Självklart med hjälp av några härliga nissar, men tomtemor kan hon. I röd tyllkjol med en legogubbe i örat och hyfsat ödmjuk inställning. Försöker ta åt mig av berömmet och känner mig stolt över att jag släppte ut kreativiteten. Den behöver ju blomma.

Jag tog med den gröna mossan från förskolans luciafirande, copy paste bara. Vi tänkte att återvinning ändå är aktuellt och något Greta skulle gilla. Jag hade med stora kottar, nästan vissna tulpaner, gamla mässingsljusstakar, äpplen i trä och min känsla för färg, form och komposition. Den skojar man inte bort. Och det blev så jävla fint. Eller hur? Och mina röda vimplar.

Bordsplacering med en pepparkaka som blivit mjuk, ett klassiskt godishus och sen italiensk buffé från Sorella och Fratelli. Alternativt julbord och det kittlar dödsskönt i kistan. Överblivet tyg som duk och stearinljus som brinner. Melankolisk julmusik så att man nästan somnar. Ivrigt julklappsspel och vinst av en raritet, min kollega Sonny Larssons första tryckta skiva med Motherlode. Behöver min gamla LP-spelare nu. Sen kwizz på skånska och snack, dans och undanplockande. Tomtemor alltså.

Somnade klockan fyra, varm av energipåfyllning, planer för 2020 och insmord med balsam för själen. Ha!

Och ett blogginlägg. Det var inte igår. Läste du enda hit? Tack i sånt fall. Skriva är ju kul. God jul!

 

God natt min skatt

Eftersom att jag anser mig vara världsmästare i att planera inredning, färg och form och drömma mig bort till allsköns utrymmen att renovera i huset på Öland så hoppar jag sonika över de där nödvändiga och praktiska delarna som att spackla väggar, täcka in möbler innan målning, riva upp golv för att lägga nytt och baxa bort en stor furutrapp för att göra plats för den där spiraltrappen i grönt. De drömmarna blir ju mer som ett nödvändigt ont och inte så tjusigt att gestalta på en moodboard, även om jag gillar det arbetet med så är det ju slutklämmen när allt faller på plats som är min kopp te.

 

Därför kan jag inte låta bli att planera rum för rum, tänka ut hur det skulle kunna bli, nästan beställa en tapetrulle eller två och i fantasin måla med kalkfärg från Jotun i kulören Soft Teal. För fy hundan vad fint det blir och jävlar vad gött att jag kan fylla mitt tivoli i huvudet med detta nu i stället. Så mycket mer tillfredställande för mitt välmående vill jag lova än att bli nerbrottad av prestationsångesten och inrullad i självkritik. 

Ni ska väl få se hur det ser ut nu med förstås, men det här gröna, rosaskimrande med en tapet som väcker minnen från barndomen är ju inte lika mycket furu om en säger så.

Lite såhär är det. Vi har svarta dörrar idag in till sovrummen, finns två sovrum, ett stort med dubbelsäng och ett mindre med våningssäng. Nu har jag snöat in på det stora sovrummet fullständigt. Och de där svarta dörrarna ska vi återanvända men göra till skjutdörrar då vi kommer att bygga på väggarna och vill får mer utrymme i rummen tackvare att dörrbladet försvinner in i väggen. 

Och eftersom man då också kan gömma dörrarna i väggen tänker jag att det vore tråkigt om det bara var en grå dörr som får stå där och gömma sig. Bör vara mycket roligare som dörr att vara gul och rosa tex. Därför tycker jag att dörren in till stora sovrummet ska målas gul, fräsigt värre. Den gula tonen tas upp från tapeten med mönster från Jobs handtryck, som ska få pryda väggen in mot det mindre sovrummet. Övriga väggar målas i färgen soft teal.

Jo, jag tackar ja. Som om det inte vore nog sätts rosa The Dots upp på den gröna väggen och en sammetsgardin i förslagsvis mörkgrön hängs upp vid fönstret. Kanske att en Unfold i färgen Burgundy hängs över sängen, att DLM bord blir sängbord och att den klassiska postern med citat från Andy Warhol placeras på väggen med tapeten. 

Soft Teal från Jotun

Blir det rörigt eller har ni också redan flyttat in och bäddat ner er under täcket. Oavsett så är det som sagt så fint i mitt huvud.  Nu ska det bara genomföras i praktiken också.

Jaja, det löser vi. Nu är det tack och god natt 😉 

 

Hipsterbröd

Min kära vän Tereza är ju en fixare av rang och bjöd in till surdegskurs på Malins hembageri i lördags. Bagare Stefan håller i kurser och jag var inte sen att anmäla mig och min lilla mor. Mamma Ulla som älskar att baka och som inte köpt bröd på vanlig matbutik på åratal tyckte förstås att det var ett roligt inslag. Däremot åker pappa Pohlman och handlar nybakat bröd på just Malins hembageri lite då och då.

Jag är ju en periodare när det gäller bakning och bakar sällan matbröd, men eftersom mamma nyss fyllt år så ville jag göra det här för hennes skull.
Dessutom tänkte jag ta revansch sen jag gick på högstadiet och fick 1:a i lilla bagarskolan, haha. Oklart vad jag fick för betyg i lördags men jag fick med mig tre exemplariskt bra hipsterlimpor och en påse knäckebröd. Visserligen kom jag på igår att jag glömde en plåt med knäckebröd. Yeah well.

Nu har alla kursdeltagare en surdeg att ta hand om och vårda. Jag lämnade förstås bort min till mamma för att jag kände att jag inte riktigt kunde ta ansvar för en sådan liten degbebis. Fast jag blev på riktigt sugen på att baka sånt bröd igen. Verkligen gott. Kan ni?
Och bor ni i Örebro med omnejd kan jag verkligen rekommendera en kurs i brödbak, roligt och lärorikt. Stefan har bakat sitt bröd på samma surdegsbas i 17 år, lite fränt ändå.

Nej, nu är det dags för måndag.
Hoppas att ni får en bra dag! Och deg 😉

 

Mitt drömhus

Som ni vet är Öland mitt paradis på jorden. Mitt andra hem. Stället som ger mig abstinens om jag inte har möjlighet att komma dit minst 3-4 gånger om året. Stenhuset som ger mig ett lugn jag inte kan hitta någon annanstans. För att inte tala om naturen och havet som finns ett stenkast bort. Med en gnutta havsutsikt från tomten och vetskapen om att våra barn ska få uppleva liknande barndomssomrar som min bror och jag haft. Här snackar vi guldtacka, det räcker inte med några guldflagor här inte.

Och nu är det sisomså att jag lever upp i att Jocke och jag ska ta över huset på Öland. Jag är väl inte så bra på det här med att fånga dagen, leva här och nu, eller vad fan menas med det egentligen? Vi lever ju här och nu oavsett om man är bra på det eller inte. Rimligt bra är jag väl, men jag är också väldigt bra på att drömma mig bort till framtiden. Som det här drömhuset som vi nu ska förvandla till vårat, måla om, byta trapp, lägga nytt golv, dra om elen osv.

Som ni ser har jag redan planerat hur det skulle kunna se ut. Bra med jullov så att jag äntligen har lärt mig ritprogrammet vi har på jobbet. Jag har bävat lite inför det med tanke på mitt bristande tålamod, men när jag får vara kreativ och har tid, då håll i hatten vilket tålamod jag tycks ha.

Jag har förstås redan gjort två Blocketfynd, varav den där vilfåtöljen redan finns på plats och har blivit hela familjens favoritmöbel. Jag får ta en kölapp om jag ska ha någon chans att sitta i den. Och så lyckades jag komma över en nätt liten fin pinnsoffa vid namn Nesto som ska stå i hallen. Jag har beställt en kohud av Ölands bästa bonde och så ska det väl flyttas runt på möbler. Då är det ändå bra att ha en källare som är som ett möbellager, haha. Det här kommer bli så bra.

Nu ska vi bara få ihop logistiken och se om vi lyckas få klart det till midsommar. Det är ju fint på bild i alla fall. Och den där kaminen, den får vi se när den blir aktuell, men tänk så mysigt en blåsig höstdag att få ta sin tur i vilfåtöljen framför en sprakande brasa…

Sen drömmer jag förstås om köksstolar från Vitra, att bäddsoffan från IKEA ska få ett nytt senapsgult överdrag, att det svarta vitrinskåpet från köket hemma i stan ska hamna på Öland, att de där skinnfåtöljerna som vi köpte första året vi bodde i Rynninge för 25kr st ska trivas i stenhuset och att det gedigna träbordet som stått där sen huset byggdes kanske ska få en lack. Jag drömmer vidare och lever så bra som bara jag kan här och nu. Ha, man måste få drömma. En sak är säker, en grön spiraltrappa blir det i alla fall, det blir bra mot allt det vita.

Välkommen 2019, vi ska bli bra ihop!

 

De där guldflagorna

Jag snurrar visserligen vidare i min existentiella karusell men jag anar att åkturen kan vara över snart, tänk så skönt det vore. Emellanåt går det så där fort som när Pippi Långstrump springer runt utav bara helvete och Kling och Klang ramlar i en hög när hon hastigt stannar. Metaforiskt så är det väl lite så, full rulle med styrning från konstapel av prestationsångest, men med en något dålig broms.

Säger jag högt vad karusellen drivs av så blir jag ju full i skratt. Och nu skriver jag väl i gåtor här, men det här med höstdepp och elände utan anledning är ju en jävligt stor gåta. Åtminstone för mig.

Därför har jag träffat en kurator två gånger, första gången var det inte särskilt muntert. Jag snorade upp ett helt paket av tårvänliga servetter och kände mig alldeles tom när hon frågade vilka tre saker jag ville uppnå den dagen. Konstpaus de lux.

Vara snäll. Inte arg. Och titta på julkalendern utan tjafs. Bara en sån sak, få kidsen att fatta traditionen och försöka vara tysta i 13 minuter. Omöjligt. Lämna rummet om man inte heller vill se är inte aktuellt för man vill ju ändå vara med på något vis.

Sen kanske det bara är jag som tycker att julkalendern är bra i den här familjen, som skrattar åt skämten som barnen inte förstår och tycker att det är en mysig grej att titta på tillsammans. Lite för höga förväntningar i vanlig ordning.

Hur som helst, senast jag var hos kuratorn så var det mer muntert. Jag kände mig gladare trots att jag fällde en och annan tår även då, hon tjatade vidare om de där guldflagorna i vardagen och jag mådde nästan lite illa över carpe fucking diem, men så kom vi in på kontroll och påverkan. Vad kan jag egentligen kontrollera och påverka?

Det är sannerligen bara mina egna handlingar, men ack så mycket energi jag lägger på att tolka andra, bli förbannad i tystnad, knyta näven i fickan, försöka passa in för att jag tror att det är så jag ska vara istället för att passa på att vara precis som jag är. Och så sa hon såhär, tänk som en hund, kan du inte leka med det, inte äta det, då kan du pissa på det och gräva ner det.

Så hej, pissa och gå vidare.  Och färga håret rosa. Det gjorde jag precis. Som flamingons näbb fast i min lugg. Det kanske ni får se någon gång. Nu ska jag minnas alla sommarens guldflagor och ta den rosa luggen och hoppas på skönhetssömn utan inträde på mitt ångestdrabbade tivoli 😉

Så ni vet. Sov gott godingar eller god morgon!

 

 

Karusellens kontraster

Jag ska väl inte hålla på och älta det här egentligen men jag förmår mig inte riktigt att komma på bättre tankar. Jag tittar på bilder från sommaren och tycker att det är helt sjukt att vi då kunde ta ett kvällsdopp hela familjen vid bryggan på Öland kl. 21.20, springa i vattnet och spegla oss i solnedgången. Och det är ju sånt man ska komma ihåg nu när man är dödens trött vid samma tidpunkt, det har varit mörkt som på natten sen kl 16.00 och det är svårt att lura sig själv till ljusterapi och gladlynta påhitt.

Jag har visserligen inte provat ljusterapi, men jag känner att det ändå inte funkar. Mig lurar man inte så lätt, haha. Kanske att lösningen är att fly landet till sydligare breddgrader. Men innan dess så ska jag fortsatta titta på ljuvliga sommarminnen. Och rätt vad det är så har jag ju kommit på bättre tankar, snön kanske kommer och ljusnar upp det hela och sen så är det ju vår igen.

Det är så irriterande att jag blir förbannad på mig själv, vad har jag att känna mig oglad över? Nej precis, inte ett jävla dugg. Jag har allt jag kan drömma om och lite därtill. Kom igen nu fru Hjortsberg, tänk efter, upp med smilbanden och försök se mindre ut som en ledsen hund. You can do it 😉

Och just det, inte nog med denna sinnesförvirring, jag har även varit förkyld i tre veckor vilket innebär, ingen träning, så klart. Men med tanke på att det är min bästa terapi så känns det ju extra drygt att inte kunna självmedicinera med motion och endorfinpåslag. Halsont i skrivande stund, irriterande så hälften vore nog. Om jag ändå var träningsfrisk, då skulle nog resten blir bra ganska fort.

Jag tror det är såhär, jag måste varit en björn i mitt förra liv, min själ tillhör en björnhona och har således gått i ide. Jag får se det så och försöka önska att jag blir en kanariefågel eller annat exotiskt djur nästa gång 😉

Men nu bestämmer jag såhär, hej då länge november, du kan dra åt schmelvete och välkommen december, nu tar vi omtag, famntag, hantag och kyss och kärlek så blir allt bra.  Så gör vi.

Önskar er en fin 1:a advent!