Zoey & Co…

Midsommarhelgen tillbringades som bekant på Öland, i vanlig ordning kan vi väl säga. Den här gången tillsammans med Moder Tereza, Niklas och deras son Vincent, ni vet Franks polare som bara är en halv dag äldre, ungefär. Och så var deras kompisar Anna och Fredrik med och deras glada rottweiler Zoey.

Först var både Jocke och jag lite oroliga för det där med att det skulle komma en stor hund, inte oroliga för oss och Frank men för Wilma, hon är inte jätteförtjust i hundar, en gång blev hon nämligen jagad av en hund, Wilma sprang igenom ett staket, oklart vilken sort, och fick sina tänder ut genom överläppen (nästan som mig när jag fick mitt ärr på överläppen, minus hund, men det är en annan femma), med andra ord en traumatisk upplevelse.

Hur som, så gick det ju hur bra som helst. Wilma var nyfiken på avstånd och Zoey var lekfull och väldigt snäll, hon vaktade oss och skällde till någon gång. Vid första skallet darrade Frank på underläppen, men se så var det inte mer med det. Jag tycker att det är bra att han får var med om en del så att han inte blir rädd.

För att citera en tokig tant vi träffade vid ett loppis som hade två läskigt trovärdiga bebisdockor i baksätet på bilen; ”vissa har barn, vissa har hundar och andra har dockor”.

Jo men det är ju nästan samma. Jisses, det finns folk till allt. Men folket som var hemma hos oss under midsommarhelgen var de bästa, vi gick på promenader, skrattade så att jag fick träningsvärk i magen, åt väldigt god mat och erövrade rädslor…

Tusen tack för att ni ville komma och fira med oss!
Och hur firandet var, det får ni se senare…