Zink, stup och rör
Som ni förstår är det inte bara att lägga ett tak, trolla med knäna och så hoppsan Kerstin så sitter nya stuprör på plats och teglet ligger flott i raka rader. Nej, nej. Även om jag inte gör mycket i just det här projektet så kör jag ju som sagt den där tegeltransportören och drömmer om hur fint det kommer bli sen, sen när det är klart. Då ska jag nämligen spegla mig i stuprören. Nästan.
Jag drar vridet till ett och tar emot pannor på löpnade band som sedan staplas på hög för eventuella framtida byggen som kräver just tak och då gärna med tegelpannor på. De pannor som är extra fula slängs på tippen så igår morse innan jobbet möttes pappa Pohlman och jag på tippen och som sagt kastade ett stort lass historia. Kärran var rätt tung när jag begav mig och skåpbilen full av gammal läkt. Läkt är för er som inte riktigt har koll (jag har heller inte så jävla mycket koll på takläggning), pinnarna som ligger under pannorna och som såldes pannorna ligger på. Man kan ju liksom inte bara lägga pannorna på pappen…
Det jag egentligen vill komma till är att det görs val även när ett tak ska renoveras. Det ska väljas färg på stuprör, om det ska vara plåttak någonstans och vilka pannor som blir bäst. Som sagt. Sjukt moget med hus. Vi har valt tegelpannor och zinkstuprör. Först funderade jag på hur det kommer bli med kromade husknutar, men sen tänkte jag att det kommer bli fint som snus. Både Wilma och jag kommer kunna stryka oss runt knuten och nästan spegla oss i rören. Vad tror ni om det? De stuprör som fanns innan och som nu ligger kors och tvärs på gräsmattan var blygsamma och försökte gömma sig i fasaden. Klart att stuprören vill vara stuprör och inte gömma sig i fasaden, aluzink it is.
Och nu behöver vi inte prata mer om tegel, zink, stup och rör förrän taket är klart och jag kan visa bilder på hur jävla bra det blev.
Kommentera