Vilken natt

Eftersom Frank som bekant vaknar klockan fem (hur fasen kommer det bli när det blir vintertid?) och är i sitt esse så var jag otroligt trött igår kväll och somnade innan klockan 22. Superskönt tänker ni. Jo, förvisso, men då vakande förstås Frank både en och två gånger innan klockan blivit midnatt. Puh.

Okej, okej. Det är väl inte hela världen. Sen vaknade han igen och igen. Och emellan dessa igen hann jag drömma en mardröm. Dåligt. Jag vakande av att jag var superledsen.

Såhär var det. Jocke och jag hade tydligen haft det lite mysigt, sovit under bar himmel, eller under ett bord i en lekpark hemma i Mosås i alla fall. Romantiskt. Frank var hos mamma och pappa. På morgonen när vi ska gå upp innan alla barnen börjar leka i parken så är Jocke aningens konstig, en gammal klasskompis till mig från lågstadiet är helt plötsligt där och försöker få mig att förstå att det är något lurt med Jocke och att det varit det sen maj. Jag ignorerar förstås den informationen och tänker att allt är som vanligt.

Men då smyger sig sanningen fram, han har träffat en tjej på jobbet. Amanda. Och nu vet han inte riktigt om det är med mig han ska vara eller med den där donnan. Jag blir tokig. Heltokig. Så då måste jag träffa den där bruden och så ska jag ställa dem båda mot väggen, Jocke måste välja. Och ja, inför alla barnen och fröknarna i parken väljer han Amanda. För han är så hiiiimmmmla kär i henne. Svordomarna ekar över hela lekparken. Jag tar av mig ringen och kastar den i Jockes hand och springer gråtandes hem till mamma, pappa och Frank, beredd på vårdnadstvist och djävulskap. Åhh trubbel!

Ridå. Här vakande jag alltså av att jag snyftade som ett litet barn i sängen. Jocke undrade vad det var frågan om, jag berättade att han inte ville ha mig. Strunt sa han och somnade om. Sen när han åkte till jobbet sa jag kärleksfullt men bestämt att träffar du någon Amanda så ligger du risigt till. Ingen Amanda så lång ögat kunde nå och bevare mig väl, vi ska ju leva till döden skiljer oss åt. Minst. Och för att förstärka min titel som god fru gjorde jag kärleksfulla kantarelltoast till kvällsmat. Smaskens.

Så nu är det väl dags att sova igen. Frank får vakna bara jag slipper drömma mardrömmar och vakna av mina snyftningar. Trams. Drömtydning någon?

God natt.

Kommentera