Vilken klämdag…

Från plus till minus på några timmar. Efter Franks återkommande morgonotta med glada tillrop så somnade vi om, Frank, mannen och jag. Vi fick sovmorgon och konstaterade vid frukosten att vi för en gångs skull kände oss utvilade. Skönt med en bra start på klämdagen och vi såg därmed fram emot en heldag på slutspurten av köksrenoveringen.

Men när kylen och frysen skulle sättas på plats och Frank vilade lite så deklarerade jag för Jocke att jag såg stjärnor mitt på ljusa dan och att jag förmodligen skulle få migrän. Mycket riktigt. Svordom. Huvudet kom i kläm och ordinerade mig till vila.

Så istället för att äta en god lunch hos mamma och pappa och lämna Frank där för att tillsammans göra klart köket var det bara till att vomera lite, ta två Alvedon, lägga en blöt handduk i pannan och försöka somna i pappas säng under tiden som Frank jollrade med sin mormor och morfar. Det rådde bot på det hela för stunden, men fy tusan vad jobbigt det är när huvudet kommer i kläm.

Tur då att vi bor så nära mamma och pappa och att de trivs så bra ihop, trots att Frank bara vill stå upp hela tiden och även bajsade ner sig så att den minsta badbaljan kom till pass. Men jag fick i alla fall vila, Frank fick charma mormor och morfar och Jocke fick sätta kakel i sin ensamhet.

Idag har vi en vilodag från renoveringen och jag försöker hålla huvudet på skaft även om det känns som om jag är bakis och skulle må bättre av ett nytt huvud. Men en till Alvedon och några liter vatten så hoppas jag att jag är kry till kvällens middag med goda vänner.

Hoppas att ni mår bra, slipper få huvudet i kläm och se stjärnor på ljusa dan. Och att ni får en fortsatt fin helg vetja!