Våffeldag och barnvagnspromenad

Det var länge sen jag tryckte i mig så många våfflor som jag gjorde på våffeldagen. Men hur ska hon ha det tänker ni, våfflor, påskgodis och träning, var lite konsekvent kvinna, men se det har jag ju börjat med nu, tror jag i alla fall. Så därför var det bäst att passa på när min Ölandspappa gräddade våfflor så att propparna small en efter en. Och tro mig, det kittlade dödsskönt i kistan. Våfflorna alltså, inte påsksmällarna i elskåpet.

En vecka med all inclusive och ja, jag hade svårt att tacka nej till godsakerna (godsakerna får banne mig ett eget inlägg). Eller jag försökte inte ens motstå utan inbillade mig att jag kunde råda bot på det där sen. Och förresten så var det ingen skada skedd utan bara jädrigt gött att pascha sig på soffan med ena näven i påskgodiset och den andra klappandes på Frank.

Fast det är klart, vi tog finvagnen och marscherade in till byn också, besteg mindre snövallar och ojade oss åt den vackra naturen. Passerade väderbitna husfasader på trötta sommarstugor och ekande tomma brevlådor i långa rader.

Och det vill jag förstås visa er. För jag tror ju att ni precis som jag inte kan få nog av den där ön…