Tyst efter 23 tack…

Som sagt. Jag befinner mig i en Ölandsbubbla. Har varit där i fem veckor, de senaste två veckorna själv med katten, både i bubblan och på Öland. Tyst och stilla. Kor som råmar på avstånd, svalorna som kvittrar i skyn, morgonmotion i havsluft och alldels kolsvarta nätter. När inte Thor kastar blixtar omkring sig och jag blir livrädd förstås.

Men förutom det så trivs jag som sagt så oförskämt bra där i lugnet nära naturen. Och i myllret av människor på campingen. Jag är bortskämd med att spendera somrarna på Öland, jag blir tyvärr lite stressad när jag måste lämna ön, även om jag vet att jag har det minst lika bra när jag kommer hem och att jag får åka dit ganska snart igen.

Men som nu, klockan är 23.30, för en stund sen hoppade jag till av rädsla för att hyresvärden i lägenheten ovanför drulla till något så det blev riverdance. Tyst efter 23 tack. Jag är ovan med grannar så nära. Som stör mitt lugn. Men likväl som jag ska inskolas på mitt nya arbete som förskollärare imorgon måste jag avvänja mig från lugnet och komma in i matchen igen, vara med i den stadspuls som ändå finns i Örebro och vara tacksam för allt jag har. Öland gör mig religiös och nu är det läggdags.

Och i morgon blir det inget morgondopp vid bryggan…