Tröttmössan och latmasken

Den där tröttmössan alltså. Jag som hoppats på att få en muskulös kropp i flingpaketet, istället fick jag en latmask i vällingburken med en grovstickad tröttmössa som tynger ner hela härligheten. Jag förstår ingenting. Här har jag hittat fyrklöver och tuggat i mig och önskat hela sensommaren och så får jag en tröttmössa. Vem är det som skämtar aprillo med mig?

Det är ju liksom inte jättelänge kvar till jag ska trassla in mig i nyårsblåsan, visserligen inte så många kilon heller, men i den här takten, ja, då händer ingenting. Inte på någon front. Skönt för visso att vara soffpotatis, men kom igen. Jag visslar med näsan och tror att Frank vill mig nåt, andas lite rossligt och uppfattar att det är något fel på bilen och snyter mig för att visa hur en elefant låter.

Om vi säger såhär. Det var inte riktigt så jag hade tänkt mig. Jag tänkte såhär. Skruva tillbaka klockan. Perfekt. Lura Frank och sova lite längre, pinna till gymmet och bli stark, äta nyttigt och vara pigg som en mört. Som simmat bört. Att den har. Frank tänkte såhär. Åh, skruva tillbaka klockan, gå upp i ottan, spela mamma ett spratt, busa i två timmar och sen somna om en sväng. Låta mamma äta marängtårta till frukost och Ahlgrens bilar till middag. Låta henne gå på sparlåga och ta ett varv runt kvarteret när solen är på väg ner…

Så. Ja. Är det bara jag som fått den där latmasken och tröttmössan eller är det årstiden och min ringa förkylning som tillåter mig att sova i sparkdräkt och huttra om kvällarna?

Hur har ni det och var finner ni er höstenergi?