Top Gear goes Öland

Vi frågade vad det kostade, Jocke bedömde sin Porschebudget och slog till. Jag blev sprallig som ett barn på julafton. Jag skulle få köra Porsche. Cabriolet dessutom. Kissnödigt exalterad försökte jag köra fram bilen till min man när han skrev på pappren, men jag fick inte i backen. Hepp. Men ställa in sätet kunde jag. Och starta. Det där ljudet, giv mig styrka vad härligt!

Jag vet inte riktigt var mitt bilintresse kommer från, men det har väl något att göra med den här ”pojkflickan” som är i mig, eller som så mycket annat så har det väl att göra med pappa Pohlman.

Hur som helst så är det inget dåligt intresse, inte när jag en dag som denna fick köra en Porsche. Jag har lite svårt att beskriva känslan. Men Jocke och jag var Top Gear. Vi morrade fram på södra Ölands krokiga vägar, varvade motorn och flög fram. Fladdrande hår, solsken, gödsellukt och mockaratt. Och grejen är inte att köra fort som fasen hela tiden, grejen är att fort komma upp i en okej hastighet, så att den sticker iväg och det pirrar i magen.

När Jocke började köra och jag inte riktigt var beredd på bilens snabba rörelser fick jag Porschehuvudvärk, men sen när jag förstod grejen och själv fick köra så var det förbannat roligt. När Jocke körde kunde jag inte sluta le, när jag körde var jag så koncentrerad och fokuserad att jag fnittrade till emellanåt. Jag har väl aldrig hållit så hårt i en ratt som idag. Snacka om att KÖRA bil, jag har heller aldrig kört så mycket bil som idag, om ni förstår vad jag menar. Jag var så koncentrerad att jag var helt utmattad när vi lämnade tillbaka bilen. Men som jag gillade det. Och jag hoppas att jag ska få köra Porsche någon mer gång.

Var vi åkte, det berättar jag senare. Men nu ska jag gå och fortsätta jobba med leende på läpparna, för att den här roadtrippen har banne mig varit en av de bästa som gift kvinna. Ha. En äkta man, en Porsche S cab och ett Öland som visar sig från sin bästa sida det är ju så att jag får dåndimpen.

På återseende gott folk!