Till och från. Från och till.

Från en landsbygd till en annan. För en vecka sedan hade jag precis arbetat lite mer än en timme på Böda. En vecka senare så sitter jag i uterummet i stugan och funderar över veckan som har gått. Och återigen om det här med internet.

Nu tänker jag såhär, att vore det inte lite logiskt om det mobila bredbandet fungerade så fantastiskt bra på landsbygden att man nästan skulle kunna tänka sig att bosätta sig där bara därför? Man och man, men jag, jag känner att om det här med internet skulle var lika självklart och snabbt på landet som i stan, då skulle jag nog överväga att bo i naturen. Men tyvärr så är det inte alls så.

Betala räkningar, läsa nyheter, läsa andras bloggar, blogga själv, ladda upp bilder osv, det är inte riktigt att tänka på. Modemet blinkar till och från, från och till. Ibland staplar högt som Maslows behovstrappa, men oftast når varken stapeln eller jag till första steget för att behovet om ett fungerande och relativt snabbt internet ska uppfyllas. Och tyvärr, jag måste säga tyvärr så skapar det irritation hos mig. Det ska vara enkelt. Inte komplicerat. Jag vill vara effektiv. Effektiv blir jag inte när saker och ting inte fungerar för att jag ska kunna utföra de uppgifter som jag och min hjärna har satt på dagordningen.

Men allt är i-landsproblem och kanske är tanken med dålig internetuppkoppling i naturen just att man minsann ska göra andra saker. Att i utbudet här ingår inte internet, här är det blåbär, kottar och hallon och fantastisk natur som ska räcka för att bli tillfredställd, och det fungerar oftast, men det är just det när jag kommer till steget att jag vill dela med mig…