Stoppa tiden…

Jag har precis lagt Frank. Oftast fungerar det bara genom att pussa god natt och ge honom vällingen, men vid två tillfällen under de senaste veckorna har han haft andra önskemål, nämligen att jag ska sova bredvid honom.

Och det är förstås lite trångt i spjälsängen, men hur mysigt som helst. Precis då när vällingen är slut och han släpper flaskan över mitt ansikte, rullar över på mage och somnar med ändan upp i vädret, då vill jag stoppa tiden, flytta nappflaskan från ansiktet och låsas att spjälsängen inte alls är för liten, tänka att jag aldrig mer behöver sträcka ut benen för det är inget viktigt. Förtränga vardagens uppgifter och kvällsgöra. Det viktiga är att jag finns där för min älskade son som några minuter innan ropat, ”mamma, sova bredvid” och klappat med handen på madrassen för att visa var jag får plats, mellan honom och Alfons. Precis där ska jag sova och jag skulle vilja göra det jämt.

Stoppa tiden sa jag, bara en liten stund.
Eller åtminstone börja fundera på en större säng…

Kommentera