Sprängmätt pion…

Känns som om jag kommer spricka. Är på väg att slå ut som pionen på bilden. Det kryper i hela kroppen, precis som hos myran. Jag är så mätt att jag är orörlig. Ändå kryper det inuti. Borde vara trött, men den orörliga mättheten gör att jag har missat första sömntåget. Det passerade mig orört. Jag hann inte ens tänka på avståndet mellan vagn och plattform.

De kurrar till i magen och mackan från Bara Vara tycks leva ett eget liv trots att det var flera timmar sen den intogs. Jag undrar vad det är som bestämmer att jag blir sprängmätt, är det som en lott att just idag ska jag bli mätt på bara en macka, medans andra dagar då krävs det minsann trerätters och lite därtill…?

Jag ska försöka sova på saken, med en mage som känns som en exploderande pion, full av kraft och energi, och nej, det här är ingen kryptisk tanke för att jag eventuellt skulle kunna vara med barn, nej, nej, jag är bara så vansinnigt mätt att jag var tvungen att lätta mitt hjärta, och min mage…

Men nu säger jag god natt i alla fall!