Sossefrulle

I går var Eremo och jag på ett frukostmöte med socialdemokraterna. De bjöd på frukost samtidigt som de ville berätta för företagare i Örebro om hur de vill att företagsklimatet ska vara. Vi som representerade företagarna i Örebro var tydligen en snickarfarbror och numera pensionär (som fick lämna mötet tidigare pga. en resa med PRO), en annan herre som bland annat ville arbeta med utbildning inom industrin om jag minns rätt, sen var det den ordvana frilandsjournalisten Eremo och så jag. Här är vi, Örebros framtid inom småföretagare.

Kändes lite typiskt på något vis. Två äldre herrar och två relativt unga damer med eget företag. Vad ger det för bild egentligen? Betyder det att företagarna i Örebro inte har lärt sig att gratis är gott eller att de inte ens är lite nyfikna på att lyssna på vad sossarna har att säga?

I ärlighetens namn var jag mer förtjust i frukosten än i sossarna. Men under en timmes tid bultade mitt hjärta extra mycket för utbildning och entreprenörsanda. Jag kände för ett ögonblick att jag skulle kunna bli än mer politisk engagerad än att bara berätta för denna ynka skara vad jag tycker, eller som det är nu, hålla det för mig själv. Men jag räknade till tio istället för att bli extra upprörd på lärarprogrammets utformning, de dubbla budskapen hos CSN och näringslivet samt att det ska gnäggas om torghandlarnas stånd istället för att lägga fokus på viktigare saker.

Vill Örebro kommun att småföretagare ska känna sig välkomna får de nog bjuda på mer än en guidad tur på slottet. En frukost med ett politiskt parti är en bra början, men vad ger det mig när jag, som faktiskt inte är inskriven på arbetsförmedlingen också skulle kunna behöva råd och stöd i min upptakt, för att inte tala om ett ”starta-eget-bidrag”…?