Sommarkatten

Jag vet att inläggen om Böda Sand är som en sommarkatt för min blogg. Alla vill titta på min katt, alla och alla, men många med anknytning till Böda. De vill gärna klappa lite, kolla läget, kanske mata den och helst av allt få träffa den ofta. Men sommaren börjar lida mot sitt slut. Imorgon börjar skolorna. Jag har arbetat som förskollärare i en månad i morgon.

Sommarkatten får inte samma föda längre, matskålen är inte riktigt tom men den fylls heller inte på. Katten känner sig om möjligt lite vilsen nu när gästerna börjar lämna campingen, den stryker omkring bland tallar och kottar, dröjer sig kvar vid säsongarna och önskar att dennes näste påhitt ska få uppmärksamhet, trots att det inte alls är lika många som ser den nu som för just en månad sen…

Och jag vill inte säga hejdå till min sommarkatt, jag vet att vi kommer ses snart igen. Men under tiden så är det svårt att bli matad med Böda Sands anda, hur gärna jag än vill ge både er och mig själv den där känslan, så vet jag att sommarkatten känner sig lämnad och jag känner mig som boven i dramat.

Men jag fyller på med annat och jag välkomnar er med öppna armar till min personliga och vardagliga blogg, där solen förvisso oftast lyser, men där milslånga sandstränder och foppatofflor saknas, där statistiken för incheckningen är runt ett snitt på hundra besökare per dag och där väderleksrapporten är pappa Pohlman…

 

Uppdaterat: Jag har självklart inte lämnat någon katt, men tyckte att begreppet var symboliskt för min känsla… 

Kommentarer

  • Ann-Sofie säger:

    Så sant som det är sagt! Gulligt och man gråter nästan ett tag! Snart är det sommar igen!

    Den 21 augusti 2011 kl. 23:45
  • Gunnel säger:

    Uppskattat din bloggar om Böda i sommar, men faktiskt inte denna. Kan kanske förstå att ”sommarkatten” är symbolisk, men just innebörden av sommarkatter är något jag inte kan förlika mig med. Det är ett stort problem och en tragedi varje gång en katt blir övergiven.
    Önskar du valt en annan liknelse för att säga farväl till sommaren.
    Katter är varelser värda att älska och har man en gång erbjudit dem den känslan är den för katten livslång!

    Den 22 augusti 2011 kl. 00:50
  • Eva säger:

    Om du läst mer av min blogg så hade du vetat att även jag har en katt och att jag valde begreppet ”sommarkatt” med en stor nypa salt och med mycket kärlek.
    Jag håller absolut med dig om att det är tragiskt och förfärligt att överge ett djur, men för att gestalta min känsla så valde jag att kalla just det här inlägget för sommarkatten.

    Den 22 augusti 2011 kl. 07:22
  • Eva säger:

    Tack Ann-Sofie 🙂

    Den 22 augusti 2011 kl. 07:23
  • Susanne säger:

    Förstår att det måste vara svårt att få till Bödakänslan när du inte är där. Tycker dock du lyckats bra hittills! Tittar allt in på andra sidor på din blogg också. Inte hunnit så långt ännu…
    Ni andra måste dock kolla in Evas bröllop på just Böda sand. Härligt! Kram på dig Eva!

    Den 22 augusti 2011 kl. 12:37

Kommentera