Sommardäck på

I dag var det den stora däck- och trädklippardagen. Efter en guldtvätt på Statoil tog jag på mig den årligen återkommande rollen som förste däckbytare av diverse bilar i familjens stall. Inte överdrivet många, utan i det här fallet två.

Med solens värmande strålar och bultar som satt fast som bara den blev det snabbt ett svettigt arbete. Men det gick bra, den här gången klarade vi oss från svordomar, vi som i pappa Pohlman och jag. Det var nog främst för att han överlät arbetet helt åt mig och snabbt ställde sig till skaran av åskådare. I alla fall vid första däckbytet. Då sneglade han nog nöjt på sin dotter tillsammans med mina mostrar.

Och efter att sommardäcken provkörts en snabbis på byn, sladdade nästan pappa in på gatan och sa något i stil med, ge mig plånboken, det är för 17 loppis vid station! Hur har jag kunnat missa det? Haha. Det blev en snabb paus och ett paket cognacglas senare började jag byta däck på den andra bilen. Då med lite hjälp från pappa. Vi är ett bra team vi.

Efter min händiga insats i stallet intogs mat i mostrarnas sällskap och senare väntade två pilar för klippning av grenar. Nu är jag lite matt. Men jag känner mig så otroligt huslig, händig och stolt över att jag kan så många saker, saker som är bra att kunna när jag blir stor. Haha.