Skoja min joggingdoja!

Redan när jag började springa kunde jag ana vad som skulle komma. Men att det skulle bli ett sådant abrupt slut på min joggingrunda var jag inte beredd på. Efter halva vägen insåg jag att jag var tvungen att vända om. Inte för att jag var trött, skadad eller väldigt kissnödig. Nej, utan för att himlen gav mig en käftsmäll. Det var så magiskt att jag var tvungen att springa hem mitt snabbaste för att hämta kameran, hoppa in i bilen och snabbt åka tillbaka till havet för att fånga smällen på bild. Och skoja min joggingdoja vad fint det var!

Dessutom träffade jag på en svan. Som jag nästan kunde klappa. Hade jag haft mina nya gummistövlar på mig så hade jag banne mig klappat svanen, snällt, bara för att jag är nyfiken som ett barn och gärna vill känna på diverse grejs, så som svanar som är max en meter ifrån mig. Men nu tog jag bara en rackarns massa kort och pratade lite med den. I bakhuvudet hade jag dock en aning av att svanar kan bli aggressiva, men det var inget den här svanen höll på med en kväll som denna. Kanske att den precis som jag njöt av den vackra himlen och dess lila sken över fyren…