Sjuårskalas minsann

Frank här. Igen. Yes asså. Jag har sagt det för och jag säger det igen, det går fort när man har roligt. Och roligt har jag för det mesta. I måndags till exempel så var jag hos mina sysslingar, pysslingar, tremänningar, Oliva och Sebbe. Olivia fyllde sju år så jag hade köpte present och cyklade dit med mamma och pappa. Jag älskar att cykla, fast jag säger ykla och klappar mig på huvudet för man måste ha hjälm på sig, det vet jag. Men mamma och pappa är förstås med på noterna, de är ju de som lär mig det mesta jag kan.

Hur som helst.

Hemma hos Olivia och Sebbe är det som ett lekland. I studsmattan låg så mycket bollar att jag fick dåndimpen och jag vågade hoppa runt där. Svinkul. Mamma och pappa säger att jag får hoppa mig trött hos andra ungar för på vår gräsmatta kommer det minsann aldrig ställas en studsmatta. Det förstör tydligen tomtens skönhet och helhet. De säger att drömmen om ett växthus slash mickrobryggeri för öl är hundra gånger bättre än en studsmatta. Jag är inte helt övertygad. Den som lever får se.

I alla fall. Hemma hos Oliva och Sebbe kunde jag hoppa mig trött, leka i sandlådan och kasta sand på mig själv. Inte så genomtänkt men roligt. Jag lärde mig åka rutschkana själv och busade med diverse släktingar hit och dit. Och så åt jag lite godsaker förstås. Så nog går tiden fort när man har roligt. Igår blev jag ju för tusan 1,5 år, inte illa pinkat för en parvel som mig och idag befinner jag mig i Älvdalen och har badat i en sjö som om det inte fanns en morgondag, men det får jag försöka berätta om en annan dag, för nu är det strax middag och ulum dalska.

Puss å kram raringar!

Kommentera