Samlingen

Nu ni. Nu är det inte många skålar kvar till min samling är fulländad. Fulländad i den bemärkelsen att min fina hylla är full. Fulländad så att jag kan ha en flott bjudning för tolv personer där desserten serveras i dessa skålar.

Hyllan, ja, den ser redan överfull ut kan tyckas, men de små skålarna upp till höger är bara utfyllnad. Där ska det så småningom stå två skålar i den stora modellen. Utfyllnad och utfyllnad, de är ju också väldigt fina förstås. Men nu har jag som bekant snöat in på att det är de stora skålarna som hör till samlingen. Frågan är vilka två som ska göra samlingen perfekt. Jag tänker att den koboltblåa skulle sitta som ett smäck, men vilken mer?

Och vet ni, sen senaste rapporteringen om mitt Marimekkobegär så har jag köpt en stor grön, en granat och en rosaoliv. Och den. Rosaoliv. Den är verkligen en rackare för sig, den är nämligen kameleonten i flocken. Nu är det ju svårt att bevisa för er genom fotografi, men det är samma skål på bilden med min hand. När jag tog kort med blixt är den nästan röd och utan blixt grön. Så bilderna överst är med blixt och nederst utan, ser ni var i hyllan kameleonten står?

Det här fascinerar mig, och ibland går jag runt med skålen i handen bara för att se var den är grön och var den är rosa. Haha. Ja, lite tokig är jag allt. Men annars skulle jag inte vara jag.  Så skål på er, Marimekkoskål!

 

Kommentera