Potatissäckten

I kväll var det dags för den årliga potatisupptagningen. Vilket innebär att ”potatissäckten” träffas vid sitt stora potatisland, bonden dammar av sin Ferguson Grålle och vänder upp och ner på plantorna, vi andra står med rumporna i vädret och plockar potatis i mer eller mindre färgglada plasthinkar. Arbetet avslutas med en smakfull fika på lastbilsflaket.

Mörkret sänkte sig snabbt över Närkeslätten vilket gjorde att vi fick ta upp de sista potatisarna i strålkastarljuset från bilarna. Jag tror att vi lyckades ganska bra även om det var svårt att skilja på potatis och jordhög. Fikat består som vanligt av hembakat bröd och minst en smarrig äppelkaka. Mumsfillibabba!

Det bästa av allt, vi som tillhör potatissäckten får potatis för ett år framöver. Det ni!

Kommentarer

  • Miss E säger:

    Mysigt!
    Jag har sagt det för, men det tål att upprepas. Du tar fantastiska bilder. Jag gillar dem, skarpt.

    Den 11 september 2010 kl. 17:46
  • Stefan och Stina säger:

    Fina bilder på Grållen, vart tog oljetrycksmätaren vägen så många tagningar men ingen bild! Sista raderna var det mycket potatis kvar, men jag tror att det räcker ändå. Tack för en trevlig kväll.

    Stefan och Stina

    Den 14 september 2010 kl. 22:39
  • Eva säger:

    Tack själva Stefan å Stina!
    Bilderna på oljemätaren blev tyvärr lite suddiga 🙂

    Den 15 september 2010 kl. 10:36
  • Hanna säger:

    Vilka härliga bilder Eva och vad mysigt det ser ut! Synd att jag inte var hemma och kunde vara med. Om du vill får du gärna maila några av dina bilder, brukar göra en almenacka till mor och far varje år (hoppas att de inte läser detta) och vore kul att ha ett kort från årets potatisupptagningen.
    Jätte fin sida du har!
    Hade gött, Hanna

    Den 15 september 2010 kl. 15:38
  • Potatisfesten | Deermountain Design säger:

    […] för årets potatisfest. Det var långbord, korta snapsvisor och mycket god mat. Eftersom vi är en potatissäckt så kan jag inte berätta så mycket mer, likt andra sekter har även vi tystnadsplikt. Men jag kan […]

    Den 13 november 2010 kl. 08:56

Kommentera