På rasten

På rasten tar jag på mig mina fotriktiga skor och hörlurar, traskar ut genom dagisgrinden och över vägen. Ringer mina dagliga samtal till mamma, pappa och mannen. Går de där 3000 meterna som barnen på jobbet tycker är så långt att det tror att jag ska gå vilse. Men jag går inte vilse, jag går runt, runt i motionsspåret och filosoferar och reflekterar.

Idag piskade det snöblandade regnet mig i ansiktet, vitsipporna stod och surade i slänten och aprilvädret gjorde verkligen skäl för namnet. Det var kallt och blött men ack så välbehövligt och skönt. Sen föredrar jag förstås vårsol, fjärilar och surrande flugor, men frisk luft oavsett om den är svalkande sval eller kommer på tvären med regn, så är det tillsammans med en rask promenad ett himla lyxigt inslag i arbetsdagen.

För nu händer det nästan aldrig att jag spenderar rasten inomhus, de gångerna jag gör det är det för att jag tror att det är skönt för att jag verkar vara så trött. Men hej, det är ju då jag behöver det som mest. Och förutom tidigare nämnda saker jag kommer sakna med att byta jobb, så lovar jag att mina rastpromenader kommer läggas till minnesbanken och förvandlas till kontorsgympa…

Men nu är det tack och god natt!
Sov gott eller god morgon!