Bra osammanhängande…

Sjusovare fram till lunch. Äta frukost i etapper och blänga på disken i diskhon. Fantisera om en äppelpaj till mina bästa kollegor och inbilla mig att Frank vill vila lite i sin säng. Slickar mig runt munnen och minns brorsans fantastiska middag à la Jamie Oliverstyle. Paket, gourmet och utebliven promenad.

Men Frank vill inte sova i sitt babynest, han vill vara hos mig och bli svettig i sin lilla frisyr när han vilar mot mitt bröst. Och jag kan inte sluta le när jag tittar på honom. Och jag fattar fortfarande inte riktigt att jag har fött fram honom. Det är overkligt och underbart.

En måndag med babygos och pyssel. Ja, tro det eller ej, jag har pysslat. Pysselakuten rykte ut och såg till så att jag fick vara lite kreativ en stund. Pysselakuten i form av mina bästa kollegor, eller före detta, för imorgon är deras sista dag och vi pysslade finfina presenter till kidsen. Vad det blev, det får ni se imorgon.

Lika osammanhängande som detta inlägg är, är min första måndag som mammaledig alldeles allena med en liten varm gosse vid min barm…