Orm på stranden…

I veckan när jag jobbade fick jag ett samtal om att det var en orm på stranden. Jag frågade vaktmästaren om han kunde tänka sig att hämta en orm, det var inte aktuellt, men han kunde skjutsa mig i sin golfbil. Jag tyckte att det var spännande och inte alls otäckt att eventuellt fånga en orm. Som redskap tog jag med en skräpplockspinne som jag tänkte att jag kunde fånga ormen med. Min chansning på att det var en snok var rätt, fast bara genom att en gäst bekräftade det, för fatt i ormen fick jag inte.

Och gästerna som hade ringt försökte sedan sätta sig i sina solstolar och tänka på annat. Till en början stod de bara upp och var lite villrådiga och rädda. Jag kan förstå rädslan till en viss del, men då måste jag jämföra den med att åskguden Thor skulle stå på stranden med sina korpar och kasta blixtar på mig när jag hade tänkt sola, då skulle jag också vara skiträdd och lätt hysterisk och gärna be någon annan att fösa bort honom. Men en orm, nej, dessutom kan jag inte tänka mig att ormen skulle slingra sig ut på stranden, det känns i sådant fall som om ormen skulle vara självmordsbenägen…

Ormen fanns vid tillfället av telefonsamtalet i gräset på strandbankarna, och eftersom det ändå är en camping i naturen är snokar tyvärr inte helt ovanliga, men som sagt, inget farligt.