Nu är det jul igen…
Jocke och jag har varit hemma hos mina föräldrar och utfört lite hushållsnära tjänster, så som att skotta garageuppfarten och klä julgranen, i utbyte fick vi en mycket god middag med kantarellsås. Så kan ni göra lika god kantarellsås som min mamma kan ni säkert muta mig till en hel del, som det säkert även går att göra rutavdrag på, om jag skulle få för mig att kantarellsåsen inte är godkänd och därför måste ta betalt alltså.
Det roliga i det här med att klä granen är till att börja med att själva julgransbelysningen, som nästan är lika gammal som själva traditionen jul, kräver silvertejp. Inte för att vi måste tejpa upp den i granen utan för att den överhuvudtaget ska lysa. Silvertejp skulle man säkert kunna ha som glitter också, om man vill spara in på glitter och känner att man har mer nytta av silvertejp.
Hur som helst så har vi glitter, visserligen nästan lika gammalt som ljusen, men oj som det glittrar. Jag tror inte att vi har köpt pynt till granen under hela mitt liv, och jag börjar så att säga komma upp i åren. Det vill säga att pappa Pohlman och mamma Ulla har bevarat det väl. Vi hänger t.ex. alltid upp tomten som pappa gjorde när han gick i 5:an, den där rosa glasyrmedaljongen med ett bokmärke på, som jag säkert gjorde på dagis och den där röda grisen som man inte riktigt ser om det är en gris, som förmodligen lillebror gjorde när han var fem.
Och jag tycker ju att det ska vara precis så, så som det är när pappa Pohlman slänger iväg roliga kommentarer, svär lite över den där julgransbelysningen, mamma står lite vid sidan om och tycker att det blir fint. Jag hänger upp så många röda kulor och hemmagjort pynt som det bara finns och till sist ställs halmbockarna som vakter under granen. Och det är en riktig gran, kändes dock lite oroväckande när den redan nu barrar som om den hamnat i en öken. Nåväl. Granen står så grön och grann i stugan…
Kommentera