Nattuggla
Nu har jag varit mållös tillräckligt länge. Och idag har jag haft min sista slöjdlektion för den här terminen. Och vi åt glass. Och jag fick ett fint kort och blir återigen rörd. Söta, rara, gulliga ungar.
Jag hoppas att jag också fick röra till det hos några med mina fåglar, för i natt ritade jag fåglar till klockan två. I morse när jag vaknade kändes mitt huvud som ett bowlingklot och väskan med alla tavlor kändes tung när jag gick till jobbet. På vägen hem gick jag med lätta steg och med ett leende på läpparna.
Förmodligen för att jag har släppt ut korpen, örnen Åke, tofsvipan, talgoxen, blåmesen och blåhaken. De ska få flyga fritt från boet och det är bara en bofink och två pingviner som är kvar. De ska få lätta sina vingar på fredag. Så nu ska jag rita lite till och sen ska jag rita ännu mer. Men förhoppningsvis är jag ingen nattuggla i natt igen…
Kommentarer
L.L säger:
Men visst är det väl lite mysigt att sitta uppe till småtimmarna och greja med sitt, sådär så att det känns som om man är ensam att bestämma i hela världen. Jag gillart! Älskart faktiskt. Precis som när man, som i jag, orkar pallra mig upp tidigt och därmed att tid att toffla runt lite innan jag med andan i halsen kvistar till jobbet. Fint.
Eva säger:
Det är faktiskt det, skönt, tyvärr är jag inte lika alert på morgonen, men de där timmarna på natten är lite särskilda 🙂
Kommentera