Mina gamla hoods

När vi var ute och gick i söndags så gick vi förbi min första och enda egna lägenhet, den som även kan benämnas som min singellya. Rudbecksgatan var adressen och där bodde jag i fem år innan jag träffade mannen i mitt liv. Tack gode gud för att jag träffade honom, the one and only Joakim.

Den lyan där det var otaliga tjejfester, spring i trapphuset mellan bästa grannarna, där jag pluggade till sent in på natten, där jag tog ett glas vin en fredagskväll i min ensamhet och glatt dansade runt med dammsugaren iförd klackskor och funderade på vem jag skulle dela framtiden med. Där jag hade en tjocktv stor som en flodhäst i vardagsrummet och där discodängorna gick varma ur de meterlånga högtalarna. Den där boxningssäcken fick ordentligt med stryk mellan varven och där jag odlade tomater på min franska balkong.

Den där lyan hör ihop med vuxenpoäng, universitetsstudier, rappakalja och hittepå. Och titta på gamla kort när snön singlar ner utanför fönstret borde vara en av de bästa sysselsättningarna för en dag som denna. Jag skrattar så att Frank undrar vad det är frågan om och är väldigt tacksam för att den där tiden är förbi. Jag är ju så himla mogen nu. Jomenvisst.

Puss på er!