Mera gravidsnack…


Foto: Adorable moments 

Vi har varit på föräldragrupp idag. Om förlossningen. Som sagt, jag är inte helt bekväm i att få ut den lille krabaten, blir jag ens det i tanken eller är det bara att förlita sig på att kvinnokroppen är till för detta ändamål och sedan skita på sig och inse smärtan när jag väl befinner mig på mittlinjen för nersläpp? Eller hur ska jag tänka?

Jag vill helst inte ha epiduralbedövning (den där bedövningen som sätts i ryggen likt en lång liten vattenslang), jag vill insupa lustgas och böka runt där på bästa möjliga naturliga sätt. Men sen har jag förstås ingen aning om vilken smärta som väntar och vilket hormonstint monster jag eventuellt kommer att bli. Men om eller när det inträffar så litar jag på att barnmorskan kan ge mig det jag kan tänkas behöva och att Jocke, detta till trots är världens snällaste och mest förstående man som masserar mig hårt och peppar mig till jag ber honom hålla käften. Är det så det fungerar?

Förhoppningsvis är det ju en si så där sex veckor dit så jag hinner nog både läsa på lite mer och oroa mig lite mindre innan det är dags. Eller tvärtom.

Nu är jag i v 34. Jag är trött som en gnu som blivit jagad på savannen, men givetvis road av aktiviteten i magen. Därför går jag och lägger mig igen, ignorerar kylan utanför fönstret och drömmer mig bort till ett soligt och varmt Öland. Nästa gång vi är där är vi tre…

Sov gott vetja!

Kommentarer

  • Sofie säger:

    Du tänker så rätt vännen ! Försök lita på kroppen ! Barnmorskan har full koll på om ngra åtgärder behöver sättas in ! Men du vet va jag sa om röra sig , kissa osv ! Ni kommer fixa det galant ! Skönt att ha en lugn Jocke vid din sida , det är tryggt ❤

    Den 4 december 2012 kl. 06:53

Kommentera