Lucka 16 – som liten…

Som liten var jag tuff som ni ser. Ha. Som lite större var jag busig. Som ännu större fast fortfarande liten var jag tuffare. Eller jag trodde väl det i alla fall.

När jag var liten som i att gå på dagis sjöng jag som sagt vid matbordet ganska ofta vilket resulterade i att jag fick äta i målarrummet bredvid med glasad dörr så att fröknarna ändå såg mig. Ibland drog jag ner mina kompisar i fördärvet och vi sjöng allsång. Mamma har berättat att jag red på symaskinen och dansade på köksbordet. Jag fick ibland glass till frukost för att jag inte vill ha någonting annat. Då kanske ni tänker, inte så konstigt att hon blev som hon blev. Men jag tycker att jag blev bra. Jag är bra.

Men sen när jag blev lite större och gick i skolan så var jag väl inte så tuff. Jag hade klockan på fel arm till dess att klasskompisarna tjatade hål i huvudet på mig om att jag hade klockan på fel arm. Då bytte jag. Jag var inte speciellt förtjust i att hoppa hopprep på rasterna för jag trasslade bara in mig. Men jag var ganska snabb på 60 meter. Jag fick inte vara med i en klubb för att jag inte gillade hästar. Jag gjorde ett eget korsord i åk 6 och tyckte om att gå i skolan.

När jag började högstadiet var jag inte särskilt frän. Men jag lärde mig. När jag slutade högstadiet hade jag väldigt smala små ögonbryn och blond page. Jag kallades tutt-Eva för att brösten växte snabbare än mig. Ungefär som med mina öron. Men nu är vi ikapp, brösten, öronen och jag. Min rumpa hade blivit utsedd till högstadiets snyggaste och jeansen sen den tiden har jag precis börjat använda igen. Och jag trodde att jag var tuff. En högstadieklassiker alltså.

Med andra ord var jag nog en vanlig glad unge som liten. Snäll och aningen busig.