Lucka 15 – Me, myself and I

Dessa självporträtt gjorde jag under utbildningen till textillärare. Jag har för mig att temat var kontraster och jag vet att vi fick använda vilken teknik vi ville. Jag valde att sy självporträtt och när jag redovisade mitt arbete betonade jag vikten av hur vi bemöter och ser på människor. Att vi oftast tror att vi kan bestämma hur en person mår beroende på dess utseende.

Porträttet i mitten är från ett fotografi när jag precis hade ramlat, samma ”ramling” som jag kort beskrev i inlägget om lucia. Och efter mitt olycksfall var jag inte särkilt vacker, ena sidan av ansiktet var mer eller mindre igentejpat. Förmodligen trodde de som inte visste att jag hade ramlat att jag hade blivit misshandlad, men så var det inte, det var mitt eget fel.

Men det jag vill komma till är att när jag såg som mest vanställd ut så var jag precis som vanligt, jag var glad. Men det var svårt att visa det med en tejp över läppen och blåmärken i hela ansiktet. Klart att jag hade lite ont, men jag var och är lycklig och det ger mig en tankeställare till hur vi bemöter människor. Det är kanske inte alltid så illa som det ser ut, eller så är det värre, men oberoende av vilket så tycker jag att vi ska bemöta varandra som vi själva vill bli bemötta. Så med den klassikern och ett ärr på överläppen önskar jag er en skön 15:e december i kylan.

P.S Textilporträtten går alldels utmärkt bra att beställa för 1500 kr och då är de inramade och klara. Storleken på porträttet är A4 och ramen är som alltid en RIBBA från IKEA. Givetvis egna portätt, dessa godbitar bor ju där jag bor. D.S