Lägesrapport
De där morgontimmarna som jag var vaken innan Frank kom ut, då mitt huvud var trött och kroppen rastlös, nu vet jag varför jag tränade på det. Jag börjar nämligen komma tillbaka till den dygnsrytmen. Skillnaden nu är ju det att Frank är on the other side och suger musten ur mig, as we speak. Men hur länge åt gången ska han hänga i mjölkkiosken, har ni några bra metoder? För när jag tycker att vi ska somna om då tycker Frank att det är läge att suga ännu mer. Det är inte helt lätt att hitta alla nya rutiner.
Sen när det lilla hjärtat somnat om med ett glas mjölk i mungipan är det dags för blöjbyte och karusellen är nästan igång igen. På dagarna kan han sova som en liten gris i flera timmar, då försöker jag väga förnuft och rastlöshet mot varann. Sova själv, gå på promenad eller göra något kreativt för att inte bli tokig på all stiltje. För så lite som jag gör nu, så kan jag inte ha det, jag kan inte bara vara en mjölkkiosk, då kommer jag nog bli slut som artist och bara vara mamma, och jag är inte så säker på att det räcker för mig. Möjligtvis en stund, men sen behöver jag hitta på något.
På måndag börjar Jocke jobba, då får vi se hur den här vindstilla atmosfären förhåller sig till tillgång och efterfrågan på mjölk. Vilka rutiner jag ska försöka strukturera upp och om jag förblir en pascha med tuttarna i vädret.
Det är som sagt inte helt lätt att hitta sin mammaroll även om jag så klart gör allt för att hitta den och bli den bästa mamman i denna boning. Summan av kardemumman är att vi på det stora hela har det fantastiskt bra, Frank sover, äter och skiter, jag gör ungefär samma fast numera med ett piggt huvud och trött kropp…
Då vet ni, hoppas att ni får en finfin lördag!
Kommentarer
Sandra säger:
Dessa mjölkboavar !!!
Att för mig komma utanför dörren innan lunch var i bland omöjligt i början :/
Vädret gör ju att de blir lite mer planering för dig med. När de e varmt ute kan man ju bara ta närmsta bänk.
Hoppas du o lille Frank hittar en bra rytm som passar er <3
Hoppas de känns oki med mjölkkiosken o om de inte gör de finns de ju Goa grejer på i affären, i bland räcker de med att möjligheten finns för att de ska kännas lättare.
Max va alltid snabb ätare, sög i sig hela mig på 10 min. Jätteskönt tänkte ja, men den lilla glupska svalde ju en hel del luft då med så lagom till kvällen va man ganska ledsen i början o de ända som hjälpte va amma …
Man ska inte ha för höga krav på sig, de är 2013 och vi har möjligheten att inte amma om de inte känns oki. Man e inte en sämre mamma om man väljer att inte amma ! De e var och ens ensak.
Missförstå mig rätt och jag håller fast vid att man alltid ska göra de som känns bäst för en själv.
Saker är kluriga i början och det är bara på Facebook allt verkar skitenkelt…
Många kramar Sandy pandy
Therese säger:
Halloj!
Ex-grannen från Rudbecksgatan här! 🙂 Är inne och läser om er varje dag. Så mysigt att Frank äntligen är här!
Åhhhh Eva…. nu är Bill snart 14 månader men jag minns det som igår; hur man satt och ammade jämt och ständigt. Särskilt kvälls- och nattetid. Jag satt upp och ”sov” första tre-fyra månaderna. Höll på att bli lite knäpp. Men om du verkligen vill amma så vill jag bara ge dig det råd jag själv önskar att jag fått: håll ut. Spädbarn vill amma mest HELA tiden i början, men jag lovar att det blir bättre och att Frank snart kommer snabba upp sugandet. Då kan du snart också lägga ner honom när han somnat om på nätterna och han sover kanske vidare i några timmar innan nästa påfyllning i mjölkkiosken.. Om du testar ersättning, vilket du kanske inte alls är inne på (men jag tänker på kommentaren), så måste man vara beredd på att amningen KAN upphöra helt eller delvis (vilket det delvis gjorde i mitt fall, till min stora sorg, så jag fick kämpa tillbaka med amningen). Nuet, när man är nybliven förälder, får ett så annorlunda perspektiv och uppfattning än normalt. Man tycker att 1-2 dagar beskriver hur det ”är”, medan allt i själva verket förändras mest hela tiden. Sen inser man en massa saker efterhand, och det är väl lite charmen med det hela. Kanske du kommer tycka annorlunda, vem vet. 🙂 Försök att njuta av lugnet på dagarna genom att göra sånt du gillar, ta promenader, sova, vara kreativ, baka, strukturera källaren, läsa, se hela säsonger av härliga serier, sy eller måla – för det är inte säkert (eller ens troligt) att Frank sover så långa pass dagtid så länge till. 🙂
Äh nu ska jag sluta svamla och försöka förbereda en pulled pork som ska köras i ugnen imorrn fm.
Kram pårä! Och puss på Frank.
Anna Wibergh säger:
Hej hej!
Mycket klokt har sagts i de två tidigare inläggen. Tro dem och mig, det blir bättre, men de två-tre första månaderna med första barnet ÄR kaos och det händer inte så särskilt mycket mer än att man är bara just mamma. Inte så bara förresten. Gällande amningen håll ut som ex-grannen sa, men kämpa inte ihjäl dig heller. Om mjölkflödet är dom det ska och du upplever att han blir mätt så kämpa på. Verkar han otillfredsställd större delar av dygnet överväg gärna att komplettera med ersättning. Visst kanske leder till att amningen minskar men det viktigaste är faktiskt en nöjd och mätt bebis=nöjd mamma som orkar ta hand om sitt barn. Nattamningen kan man prova sig fram om man ska sitta upp lite mer strukturerat eller ligga på sidan och amma. Nackdelen med att ligga och amma är att bägge kan somna innan matandes är färdigt så att säga vilket jag aldrig tyckte var ett stort problem. Det finns inga absoluta rätt och fel här, man får pröva sig fram den första tiden. Mitt generaltips är att bara ”följa flödet” den första tiden utan att allt för snabbt få till fasta rutiner. Se också alltid till att få sova tillräckligt själv. Har ni haft en trasslig natt, så sov på dagen när Frank sover. Sen kommer du märka att får man bara komma ut på lite korta ”utflykter” utan bebis, när tillfälle ges, så mår an mycket bättre i huvudet. Kan räcka med att åka på byn, ta en fika själv en stund på riktigt fik och läsa en tidning en stund, åka till ICA och glo på 20 olika sorters olivolja i lugn och ro ;-). Man känner sig som i en bubbla ett tag, men det går över, jag lovar! Blogga är säkert också något som hjälper dig skingra tankarna. Sen en annan sak, man behöver inte vara en perfekt mamma, man gör bara så gott man kan och det är inte det sämsta. Kram Anna
Kommentera