Kuddkrig med motivationen

Kuddkrig och kuddkrig, min vilja håller ställningarna vid fronten, fläsket har envist kvar sitt grepp i kärlekshandtagen och motivationen har so far ledningen. Jag ska bli starkare, piggare och få mer energi.  Och året har börjat på bästa sätt må jag säga. Förutom att jag hittat tillbaka till ÖKK, fått tärna med Gurra och fyllt på mitt träningskort så har jag antagit en 30 dagars utmaning från bodyrock.tv.  Då är det korta träningspass som jag utför här hemma, ett pass är på typ 12 minuter så det finns liksom ingen ursäkt till att inte hinna träna. Det är hopp och skutt och hit och dit och plankan och hur som helst, men jag blir svettig och jag känner att jag tar i. Sen har jag ju inte så många träningsredskap, så häromdagen fick jag ta det närmaste jag hade, Franks Bobbycar, det är ju nästan som en sandbag…

Den här veckan har jag dock tränat lite annat också så jag har skön träningsvärk och känner mig verkligen peppad, till skillnad från i höstas och runt jul då jag var allt annat än pepp. Men nu så, nya tag.

Och så har det ju snart gått precis ett år sedan jag födde fram livet, vår älskade Frank och enligt Olga tar det ju ett år att komma tillbaka. Tänk om jag hade följt hennes bok, då hade jag minsann varit fit for fight redan, men äsch, nu gör jag på mitt sätt. Och mitt sätt är äta hyfsat bra, sova hyfsat och motionera mig svettig. Och jag tror att det kommer fungera utmärkt, vad tror ni?

Jag menar, jag har ju gjort det förr. Lite mer knipövningar på det så kan jag nog starta i främre ledet på vårruset också. Ha.
Bitch 2014, nu kör vi!