Kom igen!

Att mitt tålamod inom vissa kategorier hör till det sämre är inget nytt under solen, men kom igen! Snart måste jag ta en värktablett. Nästdukarna är snart slut. Rösten ska vi inte tala om eller med. Nässprayen ska jag precis påbörja och den lagrade hostmedicinen kommer bli en fin avslutning på dagen.

Jag vill ju så gärna vara med på jobbet och ge och ta energi, både av mina kollegor och små kunder. Men nu är jag ynklig och lycklig. För som sagt, jag trivs så rackarns bra, nästan att jag måste ta en värktablett bara därför och nypa mig i min gåshudsarm. Men först ska jag krypa upp i soffan och se om jag fortfarande vet hur jag gör för att titta på TV. Det hör nämligen inte till vanligheterna.

Så kom igen förkylningen, schas! Schas!