Kastanj med strössel

I morse var jag på utflykt med tre barn till Rynningeviken. Det var fantastiskt. Svettigt. Jag sprang med dem i vagnen och de skrattade. Vi åt frukt bredvid kossorna för att sedan gå ner till vattnet och kasta sten. De satt i vagnen och jag assisterade med sten och typiska frökenuttalanden.

Nu på kvällen har jag fått vara barn tillsammans med inspirerande E. Barn är jag i och för sig mest hela tiden i den bemärkelsen att jag har barnasinnet kvar så hälften vore nog, men så tråkigt jag skulle ha det utan det. Och det är ju dessutom en perfekt egenskap som förskollärare.

Hur som helst så skulle vi från början utöva någon slags motion, inspirerande E och jag, men jag ville plocka kastanjer. Så då gjorde vi det i skymningen med livet som insats. För det är inga små bomber som lättar från de där träden. Men vi klarade oss utan bulor och utan kajskit. Och fick med oss två kassar med kastanj och strössel. Strösslet är de där små som ser ut som en fyrklöver, vad heter de?

Så nu har viden fått sällskap av hösten och resten tar jag med till jobbet.
Yes asså. Härlig onsdag.