Jahaja

Ja men jag åt väl upp mig några kilo runt midsommar, mumsfillibabba, så nu när vi är hemma igen och jag arbetar så har jag återgått till träning och strikt kost, för ni förstår att den där rymdvågen var inte där när jag skulle väga mig. Typiskt tråkigt. Så jag kör ett tag till och jag gör det för att jag mår bra av det och för att jag hoppas få fatt i en rymdvåg. Men om två veckor är det semester igen så då lägger jag väl karaktären åt sidan och så att säga unnar mig livets goda, vad nu som ingår i den termen.

Hur som helst så hinner vi ju med en hel del annat än att träna, för jo, det är inte bara jag som tränar i den här familjen, som ni ser på bilden ovan. Frank är väl still så lite som möjligt, Jocke springer inte bara efter honom utan även på eget bevåg titt som tätt och så ränner jag på ÖKK. Men där emellan så kan man exempelvis hämta en svintung verkstadsbänk och baxa in den i garaget, man kan bygga en form och gjuta en mur till kommande staket, som ni vet. Eller så kan man se till så att grindarna kommer på plats, och välkomnar en med pompa och ståt. Jag har dessutom varit iväg på kick-off och kört gokart så att jag fick lov att spy, fyllt år och ätit frulle på stan, snott grejer på tippen och varit kriminell bara därför, trams och så har jag lagt mina första beställningar på jobbet.

Så nog händer det grejer, men eftersom ingen ännu har skruvat på klockan eller uppfunnit mer tid åt överenergiska människor som vill göra allt och lite till så måste jag erkänna att prioritering ligger på andra saker just nu, även om blogginläggen staplar sig på hög i väntan på tillhörande text, så får vi nöja oss såhär så länge.

Ska vi kalla det en cliffhanger? Och för er som skulle vara nyfikna på vad jag sysslar med så är jag rätt flitig på Instagram, sök bara på Deermountain så hittar ni mig.

Nu. Tack och god natt!