Inneskor del två

Jag gjorde det igen. Gick till Life. Hittade ett par sköna skor. Snygga, nja, men praktiska och sköna, dessutom med lite lagom ”frökenklack”. Men eftersom de fortfarande inte arbetar med service så ville jag inte handla där. Så då struntade jag i det. Istället rotade jag längst inne i mammas och pappas garderob, och där uppenbarade de sig. Ett par fake-Foppa. Mammas oanvända.

Åh, om min bror läser det här så vet jag att jag får en tillsägelse. Foppa är inte okej. Men som dagisfröken, förskollärare för tusan, så är det okej. Mer än okej. Nästintill perfekt. Så idag har jag studsat runt i ett par fake-foppa.

Och till en annan gång, om jag nu skulle gå till den där butiken för fjärde gången utan att få ett hej, så har pappa Pohlman lärt mig en sak. Såhär går den saken till. Jag går fram till expediten och pekar på mig själv och säger övertydligt ”kund”, så att expediten förstår att jag hade för avsikt att handla, sedan pekar jag på mig själv igen och säger ”ej kund”. Sen går jag därifrån. Så gör tydligen Pohlman, inte så tokigt kanske.