In i dimman
Kom ihåg att det bara är trycka på bilderna så blir de större…
När jag bad Jocke dra upp rullgardinen imorse och såg soluppgången bakom dimman förstod jag att det var lika bra att stiga upp. Frank var redan redo där han låg bredvid mig och gick igenom morgonbönen och skrattade.
Jag tog på mig träningskläder, med ambitionen att besöka utegymmet, fixade välling och packade ner Frank i vagnen. Kameran tog jag givetvis med. Först tänkte jag bara ha den för säkerhetsskull, knäppa något kort och pinna vidare mot träningen. Tacka vet jag säkerhetsskull.
För när kohagen kryllar av magiska spindelnät är det svårt att inte stanna upp och ge sig på det bästa fotografit inom kategorin ”spindelnäten och daggen”. För att inte tala om när jag närmar mig sjön och inte ser vad som är vad, det är bara änderna som bevisar för mig att det är vatten där. Och min vetskap förstås. Eller när en vit regnbåge uppenbarar sig och jag blir förtrollad av naturen. Har ni sett så vackert?
Ja, vad ska jag säga. Det var väl en himla tur att jag gick in i dimman, struntade i träningen och förevigade ovanstående. Men nu, två timmar senare blir det frukost, morgonbestyr och uppladdning för en carpe fucking fredag.
Hej så länge!
Kommentera