I’m a superstar

Frank här. Idag var jag en stjärna i trädgården. Under tiden som pappa bökade på förrådstaket (hur många tak kan man renovera på en och samma gång undrar jag) så sicksackade mamma och jag runt bland fallfrukten. Jag försökte plocka äpplen, men hur lätt är det när mina vantar ser ut som strumpor, inte särskilt greppvänligt.

Så istället visade jag mamma och grannarna mina nya skills. Jajamensan, förutom att jag kan krypa så kan jag även ställa mig upp och. Lyssna noga nu. Och jag kan stå alldeles själv i en si så där 3 sekunder.

Ja ba, mamma, mamma, looki looki, no hands, no hands! Och hoppades på att hon skulle kunna ta en bild på mig, men så snabb var hon tydligen inte. Trots att jag visade henne flera gånger, så var kameran framme i samma stund som min rumpa nuddade gräsmattan. Nästa gång får jag säga åt henne på skarpen, för det känns ju ganska stort att jag kan stå själv, även om det är mer eller mindre kontrollerat.

Men stå mot stängsel och diverse andra stöttepelare är inga problem, eller tja, efter en stund blir jag lite baktung eller ofokuserad men nu kan jag till och med stå och vinka med en hand om det är så. Idag vinkade jag till tjejen på andra sidan stängslet, min granne alltså.  Sen åt vi äpplen innan jag gick in och åt middag. Mamma åt fyrklöver. Konstigt.

Och om ni tror att jag fiser gröna fisar så är det inte sanningen, det blev bara någon slags solreflektion där i motljuset. Så det så. Dessutom, om någon vill vara en superstar som mig så finns outfiten på Åhléns. Och nej, jag svettades inte ihjäl för jag hade bara brottarlinne under. Så ni vet.

God natt!