Gympanostalgi och keramik…

Ja, vad ska jag säga. Det var ju roligt att få besöka en så gammal charmig gympasal och visa upp lite färgglad konst. Två sällskap kom i alla fall dit för min skull, och det är jag väldigt glad för. Några affärer blev det förstås inte men jag delade ut några visitkort, så den som lever får se. Syns man inte så finns man inte, eller hur är det med det där?

Några som både syntes och sålde var två tjejer som drejat så det stått härliga till. Tur att de var där och drog till sig lite folk så att några av deras kunder även kunde le åt mina djur. Jag köpte en liten dalahäst som jag kan hänga i julgranen, annars tänker jag som de flesta andra gånger att det där kan jag göra själv. Nu är det ju lite att ta i eftersom jag varken har en drejskiva eller en ugn eller tålamod nog för att dreja, men jag kan å andra sidan dricka te ur muggarna som jag producerade 2001.

Så jag tittade glatt på deras fina saker och tänkte tillbaka på det där året på Kuben då lera mellan fingrarna var vardagsmat. Och skulle jag dessutom bli extra sugen så har Milla keramik prova-på-kvällar, så då är det ju bara att pipa dit. Är inte det bra så säg?

Men finast var nog gympasalen i sig. Den påminde mig dock om när vi spelade basket på lågstadiet och jag försökte göra mål i egen korg för att jag inte fattade åt vilket håll jag skulle spela. Populärt. Nej.

Aja. Nu ska jag äta lite ostbågar och dricka julmust. Så det så.