Grattis älskade Frank!

Nu känns det som om jag fattar det där med att jag skulle ta till vara på bebistiden, när Frank somnade kors och tvärs över min barm, med nöd och näppe kunde sitta upp i soffan och sov hela nätterna. Då när jag var inne i det, den där jazzen de första månaderna, den inre stressen över att helt plötsligt ”bara” vara mamma, då längtade jag bara till att Frank skulle bli äldre.

Idag fyller han ett år.

När jag tittar på honom så ser jag givetvis att det här hänt massor, att han utvecklas mer och mer till en liten person och det känns verkligen som om tiden bara rusat iväg. Trots att jag tyckte att det var nyss som jag gick pingvingång in på förlossningen, stånkade och stönade och tjöt till med ett gäng helvetesvrål för att föda fram livet.

Idag är min pingvingång borta för länge sen, jazzen likaså och Frank det finaste och kärleksfullaste miraklet som kommit ur mig. Och jag är så otroligt tacksam för att jag fick den gåvan, för jag ser det ändå som en gåva, att kunna få barn och att vi fick Frank, som ni vet.

Så idag, nu 11.36 minns vi det som hände för ett år sedan, tar fram stora trumman, drar av en trumvirvel och dukar upp för kalas med Franks kompisar Alicia och Vincent.

Och ja, jag blir banne mig alldeles mållös av det här första året med Frank, av Frank, som pekar på lamporna och säger mamma, som flirtar och blinkar med båda ögonen, som dunkar pannan i golvet när han blir förbannad och som pussas med öppen mun. Och som gör så mycket mer för att förgylla vår vardag.

Gratis älskade franktastic Frank!

Kommentera