Gräddelina
Min bror var nyss i New York och roade sig och då passade jag på att önska mig ett fräsigt armband. Helst två. Ett till Jocke och ett till mig. Min önskan slog in. Yes asså. Tusen tack!
Jag blev överlycklig. Särskilt nu när jag fattar vad det är för ett fräsigt armband jag har fått. Såg att Victoria som har Matplatsen hade ett sånt armband och tänkte att det verkade ju peppande. Mycket riktigt. Och innan jag såg hennes bild så hade jag ingen aning om Nike fuelband, men nu är vi som ler och långhalm. Ett dygn senare och jag samlar bränsle och hoppas på framsteg gällande målbilden med nyårsblåsan.
Fast det är klart, det är ju inte armbandet som gör jobbet, nu när semestern är slut (ja, vi är hemma i stan igen) är det bara till att ta nya tag, samla bränsle och bränna kalorier. Semestern som i den gemensamma med Jocke. Frank och jag svassar ju vidare. Och det där armbandet mäter steg och kalorier. En lite coolare stegräknare kan man väl säga, sen omvandlas det där till bränsle, fast det är väl bara hittepå, har inte fattat riktigt än men det känns roligt.
Det roligaste. När jag skulle logga in på Nike + och registrera mitt armband så hade jag redan en profil, med det passande namnet Gräddelina. Sedärja. Innan jag kom på varför jag valt det namnet skrattade jag till, tänkte på mina gravidkilon och ansåg att det var ett tecken. Tecken på att grädden ska bort.
Sen slog det mig, Gräddelina var min fina lila iPod som jag en gång ägde och även den fick av min bror i födelsedagspresent, men sen klättrade det in bovar och banditer genom fönstret i lägenheten där vi bodde och tyckte att Gräddelina skulle bli deras. Dåligt. Jättedåligt. Men nu lever tydligen hennes själ vidare i mitt armband då jag inte lyckas byta namn. Haha.
Så heja Gräddelina och mig, nu kör vi, mot nyårsblåsan!
Kommentera