Glad…

Ursäkta för den vilseledande rubriken. Egentligen är jag inte alls särskilt glad idag, vaknade till tonerna av den där jävla jazzen men försökte ändå ta mig i kragen och ta med min fina familj upp på stan för lunch med en annan fin familj. Trots tårar till gravidkilon när jag skulle ta på mig något som passade så lyckades jag med konststycket att äta en god sallad på ett fullproppat fik. Och Frank sov sig igenom hela lunchen och är helt ovetande om att vi varit på stan. Tack för det älskade lille vän.

Det som däremot gjorde mig glad var en alldeles underbart fin och nyöppnad butik som heter glad! Den har nog allt som jag skulle vilja ha eller redan har, ni som känner mig och besöker butiken kommer direkt hålla med mig om att det är en butik för mig, nästan som jag hade gjort det själv, öppnat den där färgglada butiken. Men nu behöver jag inte det, för det har en annan färgglad tjej gjort och helt plötsligt höjdes Örebros shoppingupplevelse med 100 procent. Tack så mycket för det. Här kan ni kika in på den glada bloggen så länge.

Om jag handlade, jag kunde förstås inte låta bli. Vad jag gjorde för finfina inköp, det hoppas jag att jag kan visa er imorgon, då kameran plockas fram och jazzen är förpassad längst ner i källaren.

Nu ska jag ta på mig mjuksbyxor och pascha mig i soffan. Och ja, jag vet att det går över, men en lavett av dåligt självförtroende en lördagsmorgon framför spegeln när jag egentligen är stansugen gör banne mig igen glad, oavsett gravidkilon eller ej. Tur att jag har världens bästa man som alltid finns vid min sida, han gör mig så klart glad och till världens lyckligaste.

Tjolahopp på er och positivt tänkande nu.
Damn it.