Frusna blåsfiskar och tjocka näsväggar

Jag är sällan sjuk, peppar, peppar ta i trä. Jag kommet inte ihåg senast jag hade feber, jo, i början på den här veckan, men innan dess minns jag inte när jag senast stoppade en febertermometer i rumpan, nej jag menade under tungan. Och nu när jag har haft feber och har varit lite ynklig tänker jag att den här förkylningen borde gå över, helst nu. Men det går visst inte så fort. Undra om det känns som att det tar längre tid att bli frisk för att jag är en otålig själ…?

I går var jag i alla fall hos mamma och pappa och fick lite medicin. Äggtoddy med konjak. Jag vet inte om det varken gör till eller från, men gott är det.  Det kanske skulle göra sig till om jag tog mig en äggtoddy om dagen så länge den här blåsfisken sitter och blåser upp sig i halsen. Blåsfisken har så att säga blåst upp sig så att väggen bakom näsan är tjock som en brandvägg. Kanske att nässpray skulle råda bot på det, men jag är inte särskilt förtjust i nässpray.  Jag håller mig till äggtoddyn och värmer mig med honungsvatten och hoppas på att min rastlösa själ ska låta mig vila i form…