Frank om sprutan

Dra mig baklänges på en skotkärra fram vilka sprutor jag fick igår. Kids får tydligen sprutor när man har uppnått en ålder av tre månader. Bring it on tänkte jag först, men nålen var ju typ lika lång som min underarm. Kom igen, vi behöver väl inte överdriva. Visserligen hade mamma sagt att jag skulle få en spruta och att det skulle gå bra, det gör ont för stunden och sen går det över. Tjena mittbena! En spruta. Två. Jag fick en i varje ben.

Först fick jag sockervatten i munnen för att vilseleda mina känslor, men se den lätta gick jag inte på, jag är ju inte blind. Jag såg väl att barnmorskan hade en gigantisk spruta och jag visste att det inte varken var mamma eller pappa som skulle få den. Så jag stålsatte mig, försökte charma sköterskan med ett smile men hon bara tryckte in nålen och försäkrade mig om att det var för mitt eget bästa. Jag darrade på underläppen och skrek till för att visa att det där inte var riktigt bekvämt, sen var jag ledsen i pappas famn en stund innan jag återigen visade mig från min bästa sida.

Men som sagt, det var ingen liten spruta och jag blev lite hängning fram på eftermiddagen. Och fick nog lite feber, för jag har aldrig varit så svettig i hela mitt liv, och då låg jag bara still, jag sprattlade inte ens lite. Men nu känner jag mig mycket bättre, det bästa av allt är ju att kiosken är öppen när helst jag vill och då leker livet vill jag lova.

Förutom de där sprutorna så fick jag hoppa upp på vågen och trycka till med hela min kroppshydda, nästan 6 kg nu, 5965 g för att vara exakt. Sen ställde jag mig mot väggen och nådde upp till 62 cm. Finemang.

Så, så var det med det. Sen har tydligen mamma och pappa firat hela veckan bara för att jag har fyllt tre månader, men det vill nog mamma berätta om själv.