Frank om slajmet

Jaha, här det någon som har stuvat om lite, men med mina flinka fingrar verkar det ju inte vara något problem…

Okej. Det finns tydligen någonting som heter snor. Det hade jag ingen aning om. Efter att igelkotten hade varit på bortamatch kom den tydligen hem med osynliga baciller, det kunde jag räknat ut förstås. Men att dessa baciller skulle sätta sig i min näsa. I näsan, hör ni hur tokigt det låter, det kunde jag inte förutse. Och att det skulle visa sig vara ett slajm som kommer ut när jag nyser, det kommer lite som en chock. Varje gång.

Så här är det. Jag har aldrig varit förkyld innan, nog för att jag hostar lite då och då, men det sysslar ju mamma också med titt som tätt, men förkyld, nej vet du va. Nysa det kan jag också. Det var det första jag gjorde när jag kom ut från mammas mage, inte så konstigt, så himla ljust som det var där utanför, men då var det minsann inget slajm som for ut genom näsan.

Men nu när det kittlas i näsan och jag nyser då kommer det ut en elva, jag blir alldels förskräckt, börjar gråta lite och smetar ut allt likt en ansiktsmask strax innan mamma försöker torka bort det med en näsduk, det gillar jag nämligen inte heller så mycket.

Med andra ord är jag lite snuvig nu. Rackarns igelkotte, först bortamatch och nu det här, var ska det sluta? Ja just, jag tappade min snutte idag på promenaden, men som tur var låg den bara ett kvarter bort och ropade på mig. Tror nog att jag ska slänga in både igelkotten och snutten i tvättmaskinen eller i alla fall i ett varmt bad. Så får det bli.