Frank och racerbilen

Jag vet. Hur fräsig är inte den där. I går när jag hade hängt med mamma och hennes polare Elle, Axel och Kerstin så övade jag på att brumma med munnen, helt ovetande om vad som komma skulle. Och så mötte vi upp pappa och vad hade han i sin byggbil, jo, dra på trissor en hållkäften cool racerbil. Jag hoppade ner i sätet på en gång och började ratta runt på gruset. Men fasen, jag är för kort, hur mycket jag än sträckte på mig och brummade med munnen så nådde jag inte fram till tramporna. Typiskt.

Vi kan väl säga att det är en racerbil att växa i.
Jo, jag tackar ja.