Från morfars kamera

Frank här, jag tänkte jag skulle berätta lite om hur jag har det hos mormor och morfar när jag är där på dagis och nattis. Som ni ser har jag en del att pyssla med och ni ska inte tro att mammas intresse för fotografi och filurer är sprunget ur en flugskit, eller vad man nu säger, absolut inte, även där har morfar med ett finger i spelet. Eller nej, minst en hel hand.

För morfar är precis som mamma, han slänger fram kameran titt som tätt, när jag spelar trummor eller när han får syn på ett äpple med tutthållare. Han är rolig han, min morfar. Morfar och jag brukar vara i hans verkstad och det är där som jag spelar trummor på kakburken och allt som oftast dansar till mammas gamla smyckeskrin. Ett sånt där skrin där en liten dansös snurrar runt, runt till en trudelutt.

Och mormor, hon är ju en riktig bagare hon. Bäst på bröd. Jag får så klart vara med och gör ofta produktkontroller för att se så att allt är i sin ordning och att brödet smakar gott. Det kittlar alltid dödsskönt i kistan. I höstas var jag med mormor och krattade löv och nu när det börjar bli vår och blask och slask så går vi ut ibland så att jag få lite frisk luft och får inspektera vattenpölarna. Som tur var köpte mamma och pappa ett regnställ till mig nyss så nu kan jag gå all in när det gäller blask och slask, det ser jag fram emot.

Annars springer jag mest runt, drar i gardinerna och säger nej, skrattar högt och springer till nästa gardin. Öppnar köksskåp och delar med mig av kastrullock och annat som jag hittar, hämtar en bok och läser den mitt snabbaste där jag sitter på golvet innan jag drar en ny svängom på parketten. Sen äter jag blodpudding för glatta livet och annat gott som mormor fixar till mig.

Med andra ord har jag typ världens bästa dagis och nattis. Bara så ni vet.