Djuren berättar…

Om ni orkar läsa så berättar djuren lite mer om sig själva här nedan. Hänger snett gör vi för att vi inte är som alla andra. Det är liksom inte bara att vara en tavla, det är mer än så…

Pride zebran – Nog för att det kan vara svårt att gömma sig med den här fina dräkten, men ni vet på pride är jag zebrornas zebra. Och om du dessutom köper mig så går alla pengarna oavkortat till kampen för att minska spridningen av HIV. Är inte det bra så säg? Ni kanske undrar hur, det är bara att lira in på Tradera och söka på mitt namn, lägga ett bud och hoppas på vinst. Gör’t bara!

Tuppenja – En morgon när jag vaknade så var jag bara där, på det där stökiga kontoret, inte alls långt ifrån där jag egentligen bor. Ni vet den gula lekstugan precis bredvid eken. Men efter en tisdagsfest utan dess like så hamnade jag alltså på ett kreativt stökigt kontor, vaknade upp med lilaskimmrande fjäderdräkt och förvånad syn. Och nu vill jag ju flytta hem igen, får jag bo hos dig?

Hjort är gjort – Från början hade jag inga synfel, jag kanske inte har det nu heller, men man vill ju vara modern liksom. Så snacka om modern hjort jag är. Jag ser liksom längre än du kan ana och har ett snöre bakom huvudet så att brillorna inte ramlar av när jag hoppar fram på mina klövar. Fiffigt som fasen.

Giraffen har koll – Att jag har. Vet ni hur lång jag är? Typ fem meter. Hallå. Fem meter, jag kan dribbla bort vilken basketspelare som helst. Jag menar, min tunga är lika lång som en nyfödd människobebis. Galet. Jag vet. Så klart som tusan att jag har koll.

Evas zoo – Hon ba’, ställ upp er här nu så att jag får måla av er ordentligt. Zebran ville ha en räv bakom örat, pingvinen ville känna sig lång och ståtligt, chimpansen ville leva lite on the edge så att säga och strutsen vill få en hyfsat lång polare att gnägga med på savannen. För att inte tala om ormen från paradiset som slingrar sig ner för att snacka lite med koltrasten på hjortens rumpestump. Och ja, man kan tro att strutsen bara har ett halvt ben, men den fick liksom lov att ställa sig lite upp på en kulle bakom zebran för att komma upp ordentligt till giraffen. That’s why. Grodan då, grodan is just chill’n.

Camo ko – Jag förstår att ni är förvånade och ni undrar varför jag tittar ner på er sådär. Det har liksom bara att göra med att jag är befäl för den här truppen. Jag står liksom lite över alla andra. Eller jag tror det i alla fall med tanke på att jag föddes som en camouflage kossa. Pretty fantastic, med andra ord. Men mest gömmer jag mig bland vallmofälten på Öland och håller min vakt.

Hold your horse – har ni sett någon gladare häst? Nej, skulle inte tror det. Nu kan man ju tro att jag vunnit på lotto eller nåt, men när ni ser alla mina polare här inne så fattar ni ju att jag är gnäggande glad. Vilket gäng vi är. Och det enda vi begär är att bli matade med kärlek. Så hold your horses honey, I’m home!

Herreminget – jag stod där bakom stenen vid Rävgången en morgon och fick syn på en så himla fin soluppgång att jag blev alldeles till mig och helt sonika sträckte på huvudet och fick se att gräset minsann inte var grönare på andra sidan. Jag ba, herreminget vilken lättnad, jag har det ju så bra där jag är. Fast det är klart, har du en massa kärlek och grönt gräs så hänger jag med dig hem.

Bussiga bullen – Bussigare bulle får man leta efter. Jo det är faktiskt sant. Egentligen är jag vakthund här, jag menar nog för att kossan är kamouflerad, men det är ingen garanti, därför ligger jag här och ser väldigt loj och bussig ut, men jag har minst lika bra koll som giraffen. Så är det bara.

Coola katten – Jag säger bara, bakom mina solglasögon kan jag va mig själv! Och jag älskar’t. Jag och hjorten köpte brillor samtidigt, hjorten fick ett par solbrillor på köpet så vi körde sten, sax och påse om vem som skulle få vilka. Lovar att jag vann de bästa, ni skulle bara veta.

Monkey business – Man får inte lipa säger ni, nä men vad glor du på då. Här har jag ridit hit på en flodhäst och fått andan i halsen, träffat en kamouflerad ko och en hjort med gula glasögon, inte så konstigt då att tungan åker ut. Jag vet ju inte hur jag ska bete mig…

Struts kan du va – Precis, stå inte där och fnittra. Har du provat att springa med styltor och fjäderdräkt, det är nämligen precis så det är att vara struts. Man skulle vilja flyga, man har liksom förutsättningarna, egentligen. Men någon glömde vingarna. Sjukt dålig planering där. Jesus.

Längtar bort eller hem – Ni vet när det är lite oklart om man har det bra där man är eller om det är något som saknas. När man har allt fast ändå inte, sand mellan tårna och en opålitlig sjöman till havs. Då är det inte så himla lätt att bestämma sig för vart längtan håller hus. Hemma eller borta. Därför står jag här på stranden och funderar lite på det.

Och har ni orkat läsa ända hit så kan jag glatt meddela att tokiga djur och annat färgglatt som målas med kärlek och akryl gärna produceras efter önskemål, så tveka inte att höra av dig.