Eva recenserar årets första julbord

I tisdags var det julfest för en rackarns massa pedagoger i Örebro kommun. Festen var på Conventum arena, för er som inte vet hur den är, kan vi säga att vi åt i en stor idrottshall och tillika lagerlokal. Så hade vi istället spelat innebandyturnering eller liknande så hade vi nog inte frusit så mycket, eftersom det här med dans inte roade särskilt många. Hur som helst, så var det en annorlunda upplevelse. Det var någon slags kommunpolitiker som försökte hålla ett vitsigt tal som inte ens göteborgare hade skrattat åt. Det var pinsamt och jag önskar att han i fortsättningen anlitar en talskrivare om han nu tycker att det här med att hålla tal är en viktig del för att upprätthålla sin pondus.

Det bästa med den här tillställningen var först och främst att jag träffade Emma, en av mina följeslagare genom lärarutbildningen och det bästa luciatågets lucia. Sen på andra plats kom maten. Jösses vilket julbord, för att inte tala om dessertbordet. Mumsfillibabba. I och för sig kan vi nog säga att teckenspråkstolkarna och desserterna kom på delad andra plats. För ni förstår att det var en show också, och när Janssons Frestelser sjöng sin snabbaste låt, då rackarns i min lilla låda hade tolken fullt upp. Det hade räckt som show, en grymt snabb teckenspråkstolk. Så. Inga konstigheter och inga torra tal.

Trots att jag efter det välsmakade julbordet inte precis känner mig som en stolt lärare i Örebro kommun så tackar jag det vänligaste för den fantastiska maten, det trevliga sällskapet och servicepersonalens goda arbete. Men om jag ska delta på liknande tillställningar där det utlovas tal av politiker så tycker jag att de får vässa sig lite, kamma till frisyren och inse vilka otroliga pedagoger de arbetar med, som förmodligen skulle kunna hålla tal hundra gånger bättre än det vi fick höra. Se så. Det är inte bara rektorerna som förtjänar en tomteluva och ett torrt scenframträdande.