Eva om träningen

(Bild från google förstås…)

På tal om träning och sånt. Likt Anna Ileby tänkte jag att min blogg skulle vara fri från träningssnack, för hur det än är så känns det bara som att det skrivs för att man vill ha bekräftelse, och det må så vara, men för min del är jag nöjd om jag själv märker en förändring. Jag är nog lite kluven i den frågan, för det är klart att bekräftelse är gött mos så att säga, men å andra sidan, tränar jag ju för mig själv för att jag ska må bättre och känna mig snygg, så vem bryr sig om hur många armhävningar eller situps jag har gjort…? Ingen. Men ser ni skillnad tar jag mer än gärna emot en komplimang. Haha.

Men på gymmet, där är det liksom ok att dra upp tröjan, klappa sig lite på magen och titta sig i spegeln när man har kört si och så många situps, är inte det lite konstigt? Jag drar inte upp tröjan på gymmet och klappar mig på magen.  Jag går heller inte dit i mina minsta shorts och låter halva rumpan vara utanför. Ja, det var väl ett väldans klagande, kalla det vad ni vill, men jag är sannerligen inte avis på tjejen med rumpan utanför shortsen, jag undrar mest bara hur hon tänker…?

Men jag är imponerad av de som har tjusiga muskler och ihållighet som maratonlöpare. Och jag hör till dem som gärna säger att ”rackarns vilken snygg kropp du har”, sen kanske det kan vara känsligt för att vi som sagt bor i Sverige, och här säger man helst inte sådant till främmande människor av samma kön… Oavsett kön så är komplimanger, som du säkert vet, ett sällsynt inslag i vardagen, särskilt från personer som du inte känner.

Men tänk så mycket lättare det skulle vara om vi peppade varandra (och då inte bara på gymmet) istället för att titta snett? (jag har dock lite svårt att se det positiva i för små shorts, så där fortsätter jag att titta lite snett). Och så glad man blir av att få en komplimang eller att få ge en för att få vara med om reaktionen, som sagt jag är lite kluven gällande bekräftelse eller ej… Men om jag fick dela med mig av mitt träningspepp istället för att nästan skämmas över mina avokadomackor kanske lunchrasten för min del skulle kännas lite mer avslappnad…