Eva hjärta Öland

Det är verkligen inget nytt. Första gången jag var på Öland var jag två veckor gammal, så det är inte så konstigt att Öland är mitt andra hem. Synd att det är en bit dit bara. Men oj så fantastiskt det är att vara där. Jag ler så att jag får tårar i ögonvrån, naturen gör mig alldeles mållös och jag behöver inte drömma mig bort längre, för jag är i mitt paradis.

Påsken är första gången på året som vi åker ner dit. Då ska det enligt tradition eldas vass, grillas korv och drickas en kall öl vid brasan. Gräsmattan ska klippas och havsbrisen ska andas in ordentligt. Alltid lika spännande att se så att ingen mus bebott sig i sofforna eller så att det kommer vatten i kranarna efter en hård vinter. Och allt var i sin ordning. Till och med gäststugan stod kvar.

Så det blev en otroligt härlig påsk även i år. Jag ville inte följa med hem i morse, men plikten som fröken kallar. Men om jag fick välja skulle jag stannat på Öland till augusti. Tur att jag får åka dit snart igen…